Maria Gehlin - Falupartiet

Klockan 08:00 knackar det på dörren. Serveras en rejäl frukost med omelett, grönsaker, korv, melon, ananasjuice och kaffe ute på vår lilla uteplats. I Ubud har vi hittat både kartor och skriftlig turistinformation, vilket är första tillfället under våra 2 veckor på Bali. Invånarna har fortfarande svårt att placera vart vi är på kartan. Tar en lång promenad ned mot Ubud Palace. Är lite ”modernare affärer” här än vi är vana från övriga Bali. Går in i en affär med läderskor. Får hjälp att prova ut ett par mjuka lädersandaler. När vi betalt för sandalerna tar butiksbiträdet de 400 000 IRP i handen och börjar slå på butiksinnehållet som en flugsmälla. Förklarar att vi var hennes första kunder för dagen och att proceduren betyder tur med dagens affärer. Scenariot upprepat sig i nästa butik. Större antal turister gör att vi inte är ”lika utsatta av alla försäljare”. Hamnar på en stor ”Wood-market” med saronger, t-shirtar, väskor, träskulpturer, accessoarer och annat ”bling-bling”. Köp en! Billigt! Bara en dollar (us-dollar)! Hur många ska du ha? Ge ditt pris! Snyggingen blir allt mer stressad. Håller på att krypa ur skinnet, men han avviker inte från min sida. Köper 4 batikfärgade saronger för 15 kronor styck. Ska överraska grannarna. När vi till sist har gått igenom hela marknaden och ska gå hemåt säger snyggingen spontant: - Fy f-n, det här är det jobbigaste jag vet. Badar i hotellets pool. Äter god middag med lite dyrare nota. Ackompanjeras med levande musik. Somnar dom vanligt tidigt på vårt hotellrum. Balis vinterkväll (+25 grader) fortsätter i Ubud. Konstnärsstaden med 28 000 invånare.