Dag 22 - Från Coogee Beach till Bondi Beach

Vaknar som vanligt tidigt på morgonen. Bror har lyckats få nya morgonvanor. Traskar iväg mot zoo för att kunna få se koala-björnar och krokodiler. 
- Sorry guys, we dont open until 10 am.
Tar en lokalbuss utefter kusten. Resan tar cirka 40 minuter. Sammanstrålar med Teresa, en dalkulla som precis bosatt sig i Sydney tillsammans med sin Australiensiska pojkvän. Hon och bror har tidigare arbetat tillsammans på bruket. Var bestämt sedan tidigare att vi skulle sammanstråla i Sydney. 
Äter en fräsch sallad med fisk (Throuth) på en lokal restaurang i Coogee Beach innan Teresa guidar oss till fots efter den långa strandpromenaden. Vandrar sex kilometer från Coogee Beach till Bondi Beach. Vädret är halvskuggit och det fläktar en skön bris från havet. Höga vågor slår mot kusten. Troligtvis resterna efter tyfonen som precis passerat Tonga.
De tre musketörerna avslutar sista kvällen i Asien med Gnocci och Ravioli. Har ätit bättre!

Dag 21 - Mot Sydney

Vaknar strax före sex på morgonen. Har frusit inatt då det var jag som hamnade närmast aircondition. Äter frukost och åker från hotellet i god tid för att gardera oss om det skulle bli krångel med matchningen av brors förnamn i pass och på biljetten. Är garderad med mail och argument upp till tänderna. Får vänta en halvtimme innan incheckningen öppnar på Tiger Air. Självklart hänger vi på låset. När det blir vår tur möts vi av en ung glad kvinna bakom disken.
- ”Where are you guys from? Nice 😊 Have a god flight”, säger hon och ler.
 
Efter cirka tre timmar landar vi i Sydney. Staden känns väldigt stor och det bor tydligen fem miljoner människor i staden. Hamnar på ett lite halvsunkigt hotell (Grand) där receptionen består av en pub. Informeras även om att det finns en pub på våning ett och att vi har 10 % på all dricka, förutsatt at vi visar upp rumsnyckeln. Hänvisas till våning fem (och hissen är trasig). Gemensam toa och gemensam dusch. På våning tre finns det frukost (självservering) med fri tillgång till cornflakes, mjölk och rostat bröd.
Tar en tur ned till den berömda hamnen. Äter fish and chips på en restaurang på Pitt Street. Hamnar nere vid Operahuset där det kryllar av människor som njuter av havsbrisen i den ljumma sommarkvällen. Bestämmer oss för att ta en öl/glas vin bland folkmyllret. Ser ett kinesiskt ungt par sittandes vid ett bord för sex personer. Frågar artigt om vi kan få dela deras bord. Han säger:
- Cant you guys find your own table?
- Where? svarar jag irriterat (morr).
Slår oss ned bredvid paret men byter bord så fort något blir ledigt. Känner oss inte välkomna. Efter någon minut dyker en medelålders kvinna upp med två öl i händerna. Frågar om hon får dela vårt bord (för sex personer). Självklart! Kvinnan visar sig ursprungligen vara från Tyskland men har bott i Australien i 17 år. Arbetar som flygvärdinna. Väntar på sin pojkvän som precis avslutat arbetsdagen. Han kommer ursprungligen från Storbritanien. Har en trevlig pratstund innan vi flanerar vidare. Funderar på om det finns något samband mellan livserfarenhet och ödmjukhet.
 

Dag 20 - Swedish café and grocerys

Lämnar hotellet efter en stadig frukost. Tar en taxi in till Cairns city för att byta hotell. Crystal Garden som vi bott på under fem dygn har fungerat väldigt bra och hade alla faciliteter man kan önska sig. Egen dusch, toalett, kylskåp, aircondition och kylskåp. Fanns även gemensam pool och restaurang i området. Har inte saknat några bekvämligheter.
Idag är det vår sista dag i Cairns, för imorgon bär det av till huvudstaden Sydney. Oroar oss för att brors pass inte matchar flygbiljetten. Blivit uppmanade att ta kontakt med flygbolaget så vi bestämmer oss för att åka förbi flygplatsen. Väl på flygplatsen konstaterar vi att flygbolaget verkligen är ett bolag ”on-line”.  Finns ingen servicedesk, inget telefonnummer eller a-mailadress att nå dom på. Suck! Åker åter till Cairns med outrättat ärende. Får bli morgondagens problem. 
 
När vi anlände till Cairns för fem dygn sedan ”sprang vi på” ett svenskt café/butik (Swedish café and grocerys). Bestämde oss för att gå tillbaka dit och ta reda på dess historia. Väl inne i cafet möter vi två pigga glada gästarbetare från Sverige. En tjej kommer från Malmö och en tjej från Borås. De berättar att kvinnan som äger butiken heter Maria och kommer från Sverige. Hon träffade en  Australiesnusk man och bosatte sig i Cairns. Det hon saknade var fika, knäckebröd och andra svenska nödvändigheter. Voilà och konceptet var klart. Träffar även två unga tjejer från Stockholm som var ute och backpackade under tre månader. Svenska ungdomar idag har verkligen fantastiska förutsättningar 💕.
Använder eftermiddagen till att bada, strosa och slösa (Börjar bli en skön vana).Avslutar kvällen på hotellets balkong takade balkong. Regnar och åskar ute, men vi har det bra.

Dag 19 - Det stora barriärrevet

Blir upplockade på hotellet klockan 07:20. Åker ned till hamnen där vi kliver ombord på Tusa 6. Meteorologerna har lovat strålande sol och ett vindstilla hav. Helt optimal dag för att snorkla och dyka.
Det stora barriärrevet i norra Australien är världens största korallrev. Det mäter 348 000 kvadratkilometer, vilket motsvara 70 miljoner fotbollsplaner. Korallrevet är lika stort som hela Japan. Revet är boplatsen för 1500 fisksorter och 360 olika sorters korall. År 1981 blev det stora barriärrevet utsett till en av världens sju viktigaste världsarv. 
 
Guiderna ombord på Tusa 6 har ett imponerande samarbete. Samtlig personal arbetar för att vi som är gäster ska få en oförglömlig dag. Vi får personliga instruktioner om vattenlivet, snorkling, dykning och säkerhet. Efter cirka 1,5 timmars båtfärd ankrar båten i korallrevet. Får låna heltäckande svarta dräkter (mot maneter), speciella skor, cyklop, snorkel och flythjälp. 
Under mer än en timmes tid flyter vi runt i ett gigantiskt akvarium. Samsas med stora fiskar, små fiskar, ”fula fiskar” och färgglada fiskar. Och så Nemo såklart. Får  sällskap av en sköldpadda som låter bror klappa honom innan hen dyker ned i korallrevet. 
 
Serveras en smakfull lunch vilket passar mycket bra för en hungrig mage. Samma personal (instruktörerna/guiderna) arbetar glatt i köket och diskar. Hela tiden i team. Efter lunch ger vi oss av till ett annat korallrev. Lika vackra koraller och rikt fiskliv den här gången. Börjar bli trött i kroppen efter allt snorklande. Är faktiskt jobbigare än man tror. Efter cirka tio timmar blir vi avsläppta vid vårt hotell igen. Vilken dag! Att ha snorklat i barrärreven är hitintills resans höjdpunkt.

Dag 18 - Åskat och dundrat inatt.....

.....men vi har inte ens märkt det. Det enda vi hört är aircondition. Spatserar efter strandpromenaden i Cairns . Ser alla lokalbor som fiskar räkor. Ibland hamnar en enstaka fisk i nätet, men de släpps ut i havet igen då de är för små till storleken. Ingår i fiskereglerna! 
Vandrar ner till centrala Cairns. Badar i stadens stora pool, Lagunen. Bra och dessutom kostnadsfritt alternativ, vilket hedrar kommunen. Överallt sitter och ligger landets invånare i den skugga sommträdrn ger. Skyddar sig från solen. Utefter strandpromenaden finns stora gasolspisar utplacerade med jämna mellanrum. Flera familjer nyttjar faciliteterna och passar samtidhit på att njuta av söndag den 28 februari 2018. En grupp utövar Qigong på strandpromenaden. Möter även människor i utanförskap. Funderar på om det är en slump att det stora flertalet verkar tillhöra Australiens urinvånare, Aborginer.

Dag 17 - Till Kuranda

Klockan 07:00 äter vi resans bästa frukost vilken inte bara är Continental. Hotellet är inspirerat av Kina och därför erbjuds vi även ”kinesiska sidedishes” som inte ger mersmak. Duger bra med äggröra, ”falukorv”, bacon, skinka, champinjoner, rostat bröd, flingor, mjölk, juice och kaffe. 
Bror har gett sig iväg till ett stort akvarium. Jag och snyggingen åker dieseltåg i sakta fart upp till staden Kuranda (Kuranda Scenic Railway”). Järnvägen byggdes under 1880-talet med hjälp av handkraft och dynamit. Arbetet utfördes av 1 500 män. Banan går genom regnskogen och har en stigning på 1 meter var 50:e meter.  Det tog 2 år att bygga järnvägen och den har en av världens mest spektakulära broar som går i en kurva. 
Vid tågresans slut når vi den lilla bergsbyn Kuranda. Den lilla byn är välexploaterad med butiker och restauranger, men ändå värd ett besök. 
Snyggingen äter krokodilkorv och jag äter kängurupaj. Ingen av rätterna är en kulinarisk upplevelse. Ska inte återge maträtten i detalj men den påminde om bruna jortdtoner. Har ätit känguru tidigare, vilket smakade bra, så tillagningen måste tillskrivas kocken. 
Besöker ett fjärilshus vilket är en fascinerande upplevelse. Häftigare än det låter. För 4 år sedan besökte vi ett fjärilshus i Ecuador. Där matade vi fjärilarna med banan och öl. Fjärilarna landade på dig vart det behagade dom. Här i Australien håller fjärilarna sig på avstånd. Däremot är fjärilarnas ”barnkammare” bättre här i Australien än i Ecuador. 
Lämnar Kuranda med en linbana (Skyrail Rainforest Cableway). På kvällen får Vi en ny bekantskap med Ron och Angela från Canada. Pratar hockey och jag ger mig så klart in i matchen, Pratar om min favoritspelare Cyril som tidigrare spelat för Oklahoma och numera spelar för Uzwil/ Schweiz.

Dag 16 - Feeling hot, hot, hot!

Äter en enkel continental frukost med mycket ägg innan vi förflyttar oss norrut till nästa hotell. Med cirka 12 kilos packning, 30 graders värme och 2 kilometers förflyttning blir det ingen ”Quick-fix”. Men förflyttningen är värd besväret. Fräscht hotell med egen dusch och toa. Restaurang och svalkande pool i området. Perfekt!
Vandrar efter strandpromenaden ned till centrum igen. Söker skugga vid alla tillfällen. Hamnar i Cairns lagun som är en utomhuspool vilken är avgiftsfri för allmänheten. Flanerar i hamnen och äter den godaste pizzan jag någonsin ätit (pesto, purjolök, sparris och mozzarella). Avslutar kvällen i hotellets svala jacuzzi. Somnar klockan 20:15.

Dag 15 - Jag, min tvillingbror och min tvillingbror

Klockan 03:15 ringer väckarklockan. Blir hämtad 45 minuter senare på hotellet av en taxi. Temperaturen ute är 19 grader och vi är ute i god tid. På flygplatsen fastnar bror redan vid incheckningen. Passet matchar inte biljetten och visumet (första namnet och mellannamnet är omkastat). Kontakt med Travel2be som inte verkar inse problemet. Står inför två alternativ: Boka nya biljetter för tre personer (och hoppas på att det finns plats kvar). Alternativt lämna bror ensam i Nya Zeeland. Vi väljer det senare och hoppas på flera flygavgångar till Australien. Bror har vare sig tillgänglig telefon eller Facebook (messenger). Jag och snyggingen hastar igenom alla kontroller. Hinner med planet (utan bror). När vi anländer till Australien slår värmen mot en som en vägg. Visst var det hög luftfuktighet i Nya Zeeland, men här är det hett.
 
Äter pasta Bolognese och besöker en turistinformation. Hade planer på att bada i havet men portiern bara skrattade åt oss. Är väl ok om vi vill bli attackerade av krokodiler. Hamnar i Cairns lagun. På kvällen dyker min tvillingbror upp sedan han bokat ett nytt flyg. Gott! (Nu kanske mor förlåter mig).

Dag 14 -Alla hjärtans dag och den sista dagen på Nya Zeeland.

Har känt mig rätt trygg och hemma på Nya Zeeland. Samma kultur, prisläge och lätt att bli förstådd då de pratar engelska. Skillnaden är deras subtropiska klimat och väderlek som kan skifta rätt fort. Har inte badat i havet (förutom bror vid ett tillfälle) trots att vi hela tiden bott nära vatten. Dels har regnet påverkat oss men även det faktum av havet har starka underströmmar som inte bjuder in till familjebad. Invånarna badar inte heller och överallt ser man varningsskyltar vilka uppmanar dig att låta bli . 
Mellan städerna ser man stora kuperade områden med betande får och kor. Har inte koll på alla ”ullbollar” jag sett under resan. Har regnat rätt mycket men det är inget som hindrat oss. Har ändå traskat mil efter mil.
 
Idag är det sista dagen i sagornas och mystikens land. Detta vackra land som skapats av jordens inre krafter. Landet är större än man tror och en hel del tid har gått åt till att transportera sig. Buss eller bil är att föredra. Finns inte så många tåg och dessutom är det ett dyrt alternativ. Under resan har vi bott i relativt enkla boenden ( 250-650 kronor per person och natt). Har alltid haft egen toalett och dusch. Tvättade två veckors tvätt i en ”Laundry” igår. Faktiskt första gången i mitt liv som jag gör det.
Två veckor med fantastiska upplevelser. Härliga minnen vi kommer att ha med oss resten av livet. Tack Nya Zeeland!

Dag 13 - Wai O tapu, Thermal Wonderland

Valde bort solskyddet och tog på regncaperna istället. Blir lite svettigt i det subtropiska klimatet men man blir i alla fall inte genomblöt. Planerar en dagstur i det geotermiska området Wai O tapu. Det första stoppet är vid ”Mud Hole”.  Är i verkligheten precis som det låter. En jättelik gryta med puttrande lera. Det unika är att värmekällan kommer inifrån jorden. Bra för hyn, erbjuds både bad och tvålar av produkten.
Det andra stoppet blir vid Lady Knox Geyser. Hon finns belägen mitt ute i skogen. På en sida har man byggt upp en scen (Dalhalla light). Dagligen vid klockan 10:15 samlas en massa besökare för att ta del sv skådespelet. En guide berättar om Geyserns historia. Sen häller hon något i kraterhålet och en minut skådespel infinner sig. Bror tror det är tvålflingor hon häller i vilket minskar ytspänningen. För oss som varit på Island och sett ”naturliga utbrott” känns showen lite ”overkill”.
 
Det tredje stoppet är däremot som att besöka ett fyra kilometer stort månlandskap, kratrarna i Wai O tapu. Det puttrar, fräser och pyser runtomkring oss. Jordens inre och yttre skapar ett färgglatt skådespel. Det osar svavel. Slås av att det som är så okontrollerbart samtidigt kan vara så fascinerande. Ena stunden betalar vi för att få uppleva krafterna. I nästa stund får vi förhållningsorder hur vi ska bete oss vid ett jordskalv.

Dag 12 - Sol och Spa

Vaknar som vanligt tidigt på morgonen. Noterar att det inte regnar. Efter frukost ger vi oss ut på vandring igen. Strosar ner till centrum och efter strandpromenaden på Lake Rotorua. Vandrar runt under två timmar i strålande solsken. 
Vid lunchtid besöker vi återigen den indiska  restaurangen vi var så nöjda med för två dagar sedan. Träffar samma unga kypare som tidigare. Vi börjar småprata (were are you guys from?). Den unga kyparen berättar att han kommer från Indien men valt att bosätta sig på Nya Zeeland. Högskolestudier inom turism. Arbetar samtidigt på restaurangen för att kunna försörja sig.
Eftermiddagen spenderas på ett lokalt Spa. Mineralbad i olika pooler där temperaturen varierar mella 36-42 grader. Och så ”kylbaljan” förstås som inte lockade till speciellt långa besök. 
På kvällen noterar vi att vi bränt oss. Hade inte använt solskydd då man lovat regn. Imorgon blir det solskyddsfaktor 50 - oavsett väder.

Dag 11 - Grottor och Hobbitar

Väcktes klockan 05:30 av klockan. Det regnade ute. Hämtades upp (10 minuter för sent) utanför hotellet av en minibuss. Bussen tog oss ut mot västkusten. Minns inte namnet på den stressade chauffören. Minns bara att han körde som en biltjuv. Chauffören rätade ut alla kurvor och när det ändå blev för snävt studsade bildäcken mot asfalten. Han tutade och skakade på huvudet åt alla väglusar, helt omedveten om att det troligtvis var han själv som var den största trafikfaran. Suck!
 
Efter två timmars bilfärd stannade vi i Waitimo. Området har cirka 30 grottor varav 10 går att besöka av allmänheten. Det första besöket gjorde vi i den unika Glowworm cave. Under en timme fick vi del av ett underjordiskt ljusspel, både till fots och med båt. Hela taket glittrade av Arachnocampa Luminosa, ett spindeldjur/”lysmask” som avger ljus för att lura sitt byte på ”en utgång”. Besöket var som att färdas under en stjärnklar natthimmel. I verkligheten var det Nya Zeelands intressantaste maggottar.
 
Den andra grottan var ”lillasyster” Aranui cave som låg 5 minuters bilfärd från Glowworm cave. Grottan har fått sitt namn efter en lokal maurier vilken upptäckte grottan år 1910. Aranui cave är en torrgrotta och entrén är förhållandevis liten. Väl inne i grottan uppenbarar sig långa korridorer med stalagmiter och stalaktiter. Som alla grottor har den en katedral, vilket är den del av grottan som det är högst i tak. Trots sin ”litenhet” är grottan väl värd ett besök. Med en engagerad guide blir det än bättre.
 
Åker vidare till Matamata (med en ny chaufför 😊). Har regnat hela dagen. När vi kliver på bussen till Hobbiton så upphör regnet. Under två timmar vandrar vi runt i den lilla Hobbitbyn från ”Sagan om ringen”.
Från början bestod byn bara av tillfälliga kulisser vilka revs när filmen var färdiginspelad. Platsen blev trots det ett mycket omtyckt besöksmåL, varpå man bestämde sig för att bygga upp byn ”på riktigt”. Passerar Sams hus på väg till ”The green dragon” (vi har druckit öl där 😁). Åter vid bussen så öppnar sig himlen igen. Upplevelsen går inte att beskriva. Jag tror jag blivit kär i en plats 💕.

Dag 10 - Rotorua

Vaknar klockan 06:00 av att det regnar. Efter frukosten tar vi fram ”kläder efter väder” och ger oss ner till stadens centrala delar. Rotorua är en stad på Nordöns inland. Invånarantalet är cirka 67 000 personer, varav en tredjedel är maorier. Staden är känd för sin geometriska aktivitet. 
Staden är belägen vid Lake Rotorua. Mellan ”eat street” och ett stort köpcenter, sträcker sig ”köpmansgatan”. ”Eat Street” består av ”fler uterestauranger under samma tak” (vana med regn?). Serveras resans bästa maträtt, kyckling med mango på en indisk restaurang.
Använder mycket av dagen till att flanera och planera.

Dag 9 - Backpackar igen

Vaknar tidigt på morgonen av att det regnar ute. Idag har vi bestämt oss för att resa vidare till Rotorua. När vi checkar ut får vi återigen en fråga som återkommit under vår resa: Were are you guys from?
Oftast kommer frågan från unga genuint intresserade ungdomar. Och faktiskt har Nya Zeelands invånare rätt bra koll på vart Sverige ligger (jämfört med många andra länder vi varit i). Portiern är i det här fallet en ung man från Indien. Han berättar att han inte varit i Sverige tidigare, men att han planerar att åka dit i augusti. Hans bror bodde tidigare i London innan han träffade en svensk tjej. Paret valde att bosätta sig i Malmö och driver idag ett café tillsammans.
Jag, snyggingen och bror drar på oss regn-caperna och vandrar vidare till Nya Zeelands National Aquarium. Oftast är jag lika ointresserad av fiskar som min tvillingbror är intresserad (=all fritid). I det här fallet var akvariet väl värt ett besök. Bra förmiddag!
Lämnar östkusten med buss och tar oss inåt landet. Framme i Rotoura tar vi en taxi till hotellet. Taxichauffören berättar att det är ett oväder på väg in över landet, så nu blir det reg, regn, regn I några dagar Är bara att gilla läget och ”göra omrutt”.
 

Dag 8 - Art deco-staden Napier

Bror ger sig iväg för att flugfiska. Räknar med att få både Öring och Regnbåge på kroken. För mig och snyggingen börjar dagen med en guidad tur till en vinodling följt av en historisk stadstur. Vår guide för dagen heter Jeremy.
Historien om Napier tar ofta sin början för 87 år sedan.
Vid den tiden bodde cirka 6000 invånare i staden. Den 4 februari år 1931 totalförstördes staden av ett jordskalv. Jordbävningen mätte 7,8 på richterskalan. Det sägs att 163 människor dog av skalvet. Av de överlevande är cirka 35 personer fortfarande i livet.
En kvinna klämdes fast i rasmassorna och skadades väldigt svårt. Troligtvis skulle man inte kunnat ha rädda hennes liv. Samtidigt kom en okontollerbar brand allt närmare området. En läkare som fanns på plats bestämde sig för att underlätta kvinnans plågor och gav henne en för hög dos morfin. Resten av sitt liv levde läkaren med frågan om han gjort rätt eller fel när han fattat sitt beslut. Läkaren dog för några år sedan en naturlig död utifrån hög ålder. Samtidigt blev han hyllad som hjälte för att han haft modet att göra det han kunde under rådande situation.
Efter skalvet började invånarna bygga upp staden igen. Det genomgående temat på arkitekturen blev art deco stil. Två år senare (1933) var arbetet färdigt och det firades med en stor parad i stadens centrum.
Idag har Napier cirka 65 000 invånare, varav 6 000 personer försörjer sig på att odla äpplen. Varje sommar (svensk vinter) hålls en Art deco festival som växer och blir större för varje år. Vid det tillfället genomsyras allt av art deco och retro. Festivalen infaller nästa vecka festivalen samtidigt firar 30 år.

Dag 7 - Onsdag den 7 februari

Vaknar som vanligt med tuppen. Planerar att ta oss vidare med buss till Napier. Klockan 06:00 beger sig bror och snyggingen till stationen för att köpa bussbiljetter. Biljettförsäljaren har väldigt svårt för stavningen på brors namn. Söderström blir till slut Soeder Strom, trots att han ansträngt sig till sitt yttersta.
Under sex timmar tar dubbeldäckaren med oss på slingriga smala vägar I en kuperad terräng. Fortfarande helt enastående natur. Men om man ska klaga på något så känns infrastrukturen inte helt cykelvänlig.
Framme vid dagens etappmål måste jag genast revidera tidigare inlägg. Tapier är vackrare än Wellington. Milslånga stränder följer Hawkes Bay. Visserligen ska man helst inte bada här pga starka underströmmar, men ändå. Insprängt i bukten ligger den lilla färgstarka staden med sin speciella prägel. Art deco är en arkitektur och formgivningsstil från tiden mellan 1920 och början av 2:a världskriget. Den kännetecknas av rika färger och betonar geometriska former som kvadrater, trianglar och solstrålemotiv.
Art deco var vid sin tillkomst en reaktion mot industriell massproduktion. För mig är det även en påminnelse om förra årets resa till Key West i Florida.

Dag 6 - Det behövs en kock för att laga frukost

För första gången på många år äter jag flingor och mjölk till frukost. Får även ett ”rostat bröd” som åker runt-runt i brödrosten utan märkbar effekt. Fenomenet kallas för Continental frukost och är resultatet av att kocken är ledig. För idag är det helgdag trots att det är tisdag (Waitangi day).
Nya Zeeland är ett land som består av två delar, den norra och den södra ön. Vädret är generellt stabilare på den norra ön medan det kan vara mer omväxlande väderlek på den södra delen. Huvudstaden heter Wellington, har cirka 382 000 invånare och är landets andra största stad efter Auckland. Wellington sägs även vara landets vackraste stad, vilket är lätt att förstå. Känslan som infinner sig är en liten storstad med svensk västkustkänsla. Den långsträckta hamnen inbjuder till flera timmars strosande utmed havet, även fast det blåser (som vanligt). När bror konstaterar att han glömt kläder hemma i Sverige får vi anledning att shoppa (skräll).
Avnjuter hela kvällen nere vid kajen. Solen skiner, sjöfåglarna skriker och vinet smakar gott. Känns som svensk sommar.

Dag 5 - Mot Wellington

Klockan är 07:00 då vi tar en taxi till den närbelägna tågstationen. Beslutet hade mognat fram under gårdagskvällen då vi irrat omkring under tre timmar i jakten på en ”tågstation under ombyggnad”. Vi anade att vi hittat stationen, men kunde inte finna någon entré. När taxichauffören når målet efter en kort bilfärd förstår vi varför. Tågstationen rymdes de facto i en container och skyltat var det inte.
Tåget (vilket inte kan beskyllas vara ett snabbtåg) har en avgång till Wellington varannan dag. Under tio timmar går tågfräden genom fortsatt sagolik natur. Överallt ser vi kuperade välbetade hagar med får och nötdjur. Får bekräftat att ett flertal invånare i Nya Zeeland livnär sig som farmare.
Under de dagar vi varit på resande fot har internetuppkopplingen varit bristfällig. Kvällen använder vi därför till kontakt med våra nära och kära. Guddottern tycker det är kallt i huset och vill höja värmen. Är minus  22 grader ute samtidigt som det är plus 22 grader där vi är. Yngsta sonen berättar att han snart flyttar hem från Japan. I love internet 💕

Dag 4 - Tramping

Blir upphämtad vid hotell Corinder av Kevin på ”Bush and Beach”. Stannar till vid en annan del av centrala Auckland där två unga brasilianskor gör oss sällskap. Åker vidare med minibussen på smala slingriga vägar ut till den subtropiska regnskogen. Innan vi påbörjar vår ”tramping” måste samtliga skor noga desificeras. Visst har Nya Zeeland mycket växtarter från andra delar världen, men i det här fallet är man väldigt försiktig med att ”växtriket inte ska hamna på fel ställe”. 
Naturen påminner om Amazonas djungel, om än lite mer tillrättalagt. Här och där står fällor strategiskt utplacerade för att fånga råttor och vesslor. Djurarter som ”importerats  av mänskligheten” och nu hotar det naturliga beståndet. Vår guide Kevin berättar att det inte finns några ormar i landet. Det finns spindlar, men ingen spindel som är farlig. Under hela turen hör vi sekadorna spela högt genom att gnida bakbenen mot varandra. Varje moment avslutas med ett klick-klick. 
Färden fortsätter mot ett enkelt café vid Pihas där vi serveras en enkel men god lunch. Vandringen fortsätter efter Aucklands västkust. På stranden rör sig erfarna surfare vilka väntar på den perfekta surfvågen. Havet inbjuder inte till något familjebad, men bror vågar sig ändå på ett dopp. Avslutar ”trampingen” vid ett vattenfall. Njuter hela dagen av en enastående natur. Känns plötsligt så självklart att just Nya Zeeland blivit inspelningsmiljön för många filmer. 
När vi väl sitter i minibussen på väg hem till hotellet igen, kommer regnet. På nyheterna berättar man att igår hade två människor i landet fått sätta till livet. Detta då de blivit överraskade av en plötslig regnflod.

Dag 3 - Auckland

Lämnar Aucklands flygplats med packningen på ryggen. Vis av tidigare erfarenhet, tar vi inte det för givet. Anländer till lägenhetshotellet klockan 07:30, men får bara ställa av packningen då incheckningen öppnar klockan 14:00. Flanerar runt i Nya Zeelands största stad som har cirka 1 377 000 invånare. Spenderar en hel del tid nere i hamnen. Äter Fush N Chups (är inte felstavat) på Crab Shack. Tar en kvällspromenad till köpcentret. Ett varmt sommarregn faller från himlen. Förhållandevis mycket uteliggare har hittat sin plats för natten. Tyvärr får jag känslan av att deras utanförskap inte är orsakat av vare sig alkohol eller bristande välfärdssystem. Folkvimlet virvlar vidare. Efter en välbehövlig dusch kryper vi ner i de rena lakanen. Somnar och sover gott i elva timmar.

Tidigare inlägg
RSS 2.0