Dag 38 - Valtider i Amazonas
Väcktes klockan 03.30 av glada skratt och en lättsam konversation mellan kvinnor och män. Vi kunde inte se något för det var fortfarande mörkt ute, men det hördes att dom hade roligt. Emellanåt lät det som om någon kräktes. Somnade om och vaknade igen vid 06.30 tiden. Sovit gott fast det varit en minst sagt annorlunda natt. Delat hydda med snyggingen, kusinen, 5 Achuarer och en guide. Våra sovplatser har bestått av ett innertält/myggnät. Efter frukost hade Schamanen klätt upp sig med en speciell huvudbonad, smycken och ansiktsmålning. Det är nu vi förväntas köpa hantverk från byns kvinnor och barn. Femton nyplockade palmblad ligger vackert utplacerade på marken utanför hyddan. Ovanpå bladen ligger smycken, lerskålar, panband, väskor, lerfåglar, kammar, mm utplacerat Allt garanterat handgjort. Förväntansfulla ansikten. Någon kommer garanterat att bli besviken då "vi tre gringos" är byns enda kunder. Innan vi går tackar Schamanen för att vi ville köpa deras hantverk. För Achuarerna är det trots allt ett viktig stöd i deras kamp mot oljebolagen och för att de ska få möjlighet att ge sina barn utbildning.
Tar "motor-kanoten" vidare till Kapawi. Det är lokal- och regionval i hela Ecuador. Kapawi kommer idag att få besök av 350 röstberättigade Achuarer (8 byar). Röstningen går till på exakt samma sätt som i Sverige med den enda skillnaden att kvinnor och män röstar i olika lokaler. Det största partiet heter Pachacutik och har samma färger som regnbågen (rainbow, pride). Alla röstberättigade förväntas gå och rösta. Den som inte gör det får böta 50 dollar (ungefär 325 kronor). På eftermiddagen släpper "motor-kajaken" av oss en bit uppströms floden. Sakta glider vid fram med havskajakerna. Högt upp i träden sitter aporna och skrattar åt oss. Pappegojorna samlas vid strandkanten och slickar i sig saltet från leran. Sakta glider vi fram i våra havskajaker, långt borta från civilisationen.
Schamanen!
Schamanens hus hade färdigställts bara några dagar innan vi anlände. Ett hus med vackert halmtak och stampat jordgolv. Hyddan var helt utan väggar. Varje gäst som anländer säger "wina jai", som betyder jag anländer (eller hej) när man går in i en Achuars hem. Schamanen sitter mitt i sin ovala hydda på en pall. Vi måste böja oss ner för att kunna ta oss innanför palmtakets kant. Väl inne hänvisas vi till ena änden av det ovala rummet. Får en liten pall att sitta på. Shamanen sitter tyst. Det är lite svårt att se hans ansikte i det halvskumma rummet. Hans dotter som uppskattningsvis är i 50-års åldern serverar oss Chica i en skål gjord av ett fruktskal. Chica är en en slags öl som görs av en rova som kallas Yuka. Den tillreds av kvinnorna som först tuggar rovan för att få den porös och starta jäsningsprocessen. Brygden får jäsa i 3-6 dagar innan man dricker den . En Achuar familj har alltid tillgång till Chica i sitt hem. Det tillhör vett och etikett att bjuda alla gäster på brygden och för gästerna att smaka på det vare sig man tycker om det eller inte. Först småpratar vår Achuar-tolk Celestino med Schamanen. Berättar vad vi gjort under dagen. Schamanen svarar "ointresserat" ja, ja, ja, vilket är en naturlig del av konversationen. De båda männen undviker att titta på varandra. Sen får vi i tur och ordning berätta vilka vi är. Vi undviker ögonkontakt med mottagaren, precis som vi blivit tillsagda. Schamanen berättar om sig själv och sitt uppdrag. Slutligen ges vi alla möjlighet att ställa frågor till varandra.
Schamanen heter Sumpa. Han vet inte hur gammal han är för i början av sitt liv fick han inte gå till skolan. En Schamanen är alltid mer än 60 år gammal och jag upskattar att den här mannen är i 70 års åldern. Han är gift och har 4 barn, barn-barn och barn-barnsbarn. Alla hans släktingar bor i närheten. Han är en duktig fiskare och jägare. Att han skulle bli Schaman var från början ett förslag från hans morbror. Själv bestämde han sig i samband med att hans förstfödde son dog.
Att bli Schamanen är en lång process som tar cirka 4 år. Man får utbildning från minst 5 andra Schamaner. Massor av tid läggs ner på att meditera. Den blivande Schamanen hålls helt isolerad från andra människor (inklusive sin fru) i minst fem månader.
Han fungerar som Achuarens "doktor" och hans uppdrag är att identifiera sjukdom i kropp och själ. När någon är fysiskt sjuk botar han det med växter från naturen eller skickar vederbörande vidare till en medicinskt utbildad läkare. När någon mår psykiskt dåligt och behöver vägledning så behandlar han det med Ayahuasca vilket är ett "drogliknande läkemedel" som ger hallucinationer. Ayahuascan framställs av en växt från regnskogen. Av den framställs en brygd som intas av både Schamanen och hans klient. Schamanen sjunger och hämtar kraft och vägledning från regnskogens själ genom ett vattenfall, en sten eller ett stort träd. Han ber om råd och ljus som han för vidare till dom som ber om hans hjälp. Schamanen är stammens mest aktade person som möts med stor vördnad och respekt. Men han är samtidigt en person som får del av mycket ilska och frustration. Den katolska läran som infördes av missionärens underlättar inte uppdraget. För den här byn kan
Sumpa vara den sista Shamanen. Ingen är beredd att föra kunskapen vidare.
Efter några timmars intressant och minst sagt annorlunda diskussion avbryter mörkret vårt samtal. För Schamanen var vårt möte viktigt då Achuarerna behöver hjälp att påverka regeringens attityd till oljebolagen. För stora delar av regnskogen är hotad då man vill komma åt marken för att kunna ta upp olja. Genom att låta oss turister få del av deras liv och vardag så hoppas Achuarerna på en ökad förståelse från världens medborgare.
- "Amazonas regnskog är vår bostad, vår matbutik, vårt apotek och vår kyrka. Ni turister kan hjälpa oss i kampen mot oljebolagen genom att turista här och köpa vårt hantverk"
Och fast Schamanen förstod att deras kamp är som Goliat mot Jätten så var han väldigt tydlig:
- "Vi kommer aldrig att ge upp!"
Dag 37 - Första mötet med Achuarer.
Klockan 06.30 satt vi åter i "motor-kajaker" som sakta slingrade sig efter floden. Njöt av stillheten och djurlivet. Efter en stadig frukost klädde vi oss för en tre timmars vandring i regnskogen. Gummistövlar, jaktbyxor, långärmad tröja och myggstift. Vårt första möte med skogen blev en introduktion av naturen och en hel del insekter. Vår lokal-guide Celestino visar hur man tillverkar ett starkt snöre av palmbladets fibrer. Får en mycket enkel och persolig gåva från regnskogen i form av ett armband.
Här i Amazonas är djuren rädda för människor och håller sig undan.
Alltid när vi rör oss utanför lodgen ( jag, snyggingen och kusinen) har vi två guider med oss. Lorena har familj och bor i Quito. Är utbildad inom eko-turism och goda kunskaper om Amazonas djur och naturliv. Pratar dessutom bra engelska.
Vi är sex personer som anländer till byn. Tre gringos, två Achuarer och en guide. På stranden får vi information om Achuarernas kultur och förhållningssätt. Något som påtalas för oss flera gånger är att vi inte får ta kort på befolkningen eller deras bostäder, vare sig inne- eller utomhus. För den här stammen bjuder in turister för att man ska få möjlighet att ta del av deras vardag och det "enkla" liv dom lever. Inte för att ta kort i deras spartanska kök och göra om deras hem till ett jippo.På kvällen börjar det regna. Shamanen erbjuder oss att övernatta i hans hydda.
Celestino är vår "lokal-guide" och tillhör stammen Achuarer. Han är född och uppvuxen i området och är den som har kunskap om regnskogen, språket (kitchua) och kulturen hos lokalbefolkningen.
Det absolut enklaste sättet att transportera sig är på floderna. Naturligt blir därför båten förstahandsalternativet vid förflyttning. På eftermiddagen ger vi oss återigen iväg med "motor-kajaken" för att övernatta i en by som heter Wachirpas där det bor 350 Achuarer.
Dag 36 - Resan ut till Amazonas regnskog.
Klockan 06.00 blir vi hämtade på hotellet av en liten mini-buss. En fem timmars lång bilfärd tar oss genom fem av Ecuadors provinser över Anderna till en liten stad som heter Shell inte långt från Puyo. De små städerna vi passerar påminner om bostadsstandarden i Peru. Däremot håller vägarna betydligt bättre standard och är bredare. Vägarna kantas av gröna frodiga berg. Hela bergsväggar smyckas av vilt växande orkideer. Påminner om maskrosblomningen i Sverige, fast här lyser det rosa. Anländer till en pytteliten flygplats där ett plan för 10 personer ska ta oss en timmes flygfärd rätt in till Amazonas regnskog till en plats som heter Kusutkau. Till den här platsen går bara flygplan när någon turist ska åka dit. Det finns inga bilvägar och om du väljer att gå tar det 14 dagar att nå platsen. Amazonas-floden är tydligen inget bra transport alternativ. Ett regnväder fördröjer starten med fem timmar. Efter en lång väntan tar flygkaptenen Andres med oss på en lugn flygtur efter Amazonas-floden. Vi landar på byns enda "sandväg" (just idag väldigt lerig).
Plötsligt är det som om vi befinner oss i en film. När vi kliver ur det lilla planet möts vi av nyfikna barn och hjälpsamma "Indianer". Dagens " turisttransport besår av tre svenskar och fyra personer från New York. En stor "motor-kajak" tar oss sakta fram över floden. Ser apor fåglar och delfiner. Vår bas är en lodge mitt ute i Amazonas (Kapawi-lodge). Våra lodger är uppbyggda på pålar i ett "träsk". Taket består av palmblad. Vackert inredda rum med egen toalett och dusch. Alla fönster är utbyta till myggnät och våra sängar är även de inhängnade med ett jättelikt myggnät. När vi väl kryper ner i sängen är det kolsvart ute. Vi befinner mitt inne i regnskogen. Utanför myggnätet hörs djuren, fåglarna och insekterna högt och ljudligt. Funderar på vem som glömt stänga av TV ikväll?Det är tydligen Discovery som gäller.
Pa vag ut i Amazonas djungel
Idag ska vi ge oss ut i djungeln for att under nagra dagar bo och leva med en Indian-stam som heter Achuar-people. De ar en av Ecuadors ursprungsbefolkning/ Indian-stammar som an idag lever helt i harmoni med naturen. Deras hem ar Amazonas djungel (Ecuador) inte langt fran Peru. Val dar sa tar det 2 veckor att ta sig till fots tills narmsta civilserade samhalle. Dar bor man fortfarande i hyddor, jagar, odlar och lagar sin mat over oppen eld. Deras hem ar enkla hyddor. The Achuar- people nyttjar inte mer av jordens tillgangar an vad de behover for att overleva.
Vi hors om tva veckor!
Dag 35 - Bilar i Ecuador
Under natten tar vi in pa ett litet fint vandrarhem i Mindo. Pa morgonen nar vi vaknar aker vi nagra kilometer utanfor byn dar kollibri ar lika vanlig som grasparv i Sverige. Kollibri ar en valdigt liten farggrann fagel. Den flyger snabbt och forflyttar sig i zick-zack monster. Svar att fanga pa bild. Aterigen hamnar mina tankar hos "Kalle Ankas julafton" (24/12 kl. 15.00) dar Kalle Anka ar ute pa foto-expedition. - Ah, Kollibri-fageln! (Bilden stammer ju faktiskt)
Nasta expedition ar ett fjarilshus. Dar blir vi som uppslukade av varlden. Forsta nagra minuter i en vanthall (som vanligt) dar guiden berattar om allt fran agg-larv-puppa till fjaril. Sen ut som 'Alice i underlandet" i en inhagnnad tradgard pa cirka 240 m2 alldelens full av fjarilar. Fran sma guldagg till de de farggrannaste flygfan man kan tanka sig. Fjarilar vi bar runt pa handen eller satter sig i hatten. Massor av fjarilar pa bryggan. Man fick se upp sa att man inte klev pa dem. Hemligheten? Fjarilarna var helt tokiga i banan och ol.
Gissa vad mitt yrke blir i livet efter detta? Inte sjukskoterska utan fjarilsskoterska!
Dag 34 - Bilar i Ecuador
Hyr en bil och ger oss ivag utanfor Quito. Bensinen kostar 3,25 kronor per liter. Forsta anhalten ar marknaden i Otovalo. Marknaden har funnits i 1500 ar och ligger strategiskt i en knutpunkt 1,5 timmes bilfard utanfor Quito. Marknaden ar Sydamerikas storsta lokalmarknad. I Otovalo bar manga av innevanarna lokala drakter, i synnerhet kvinnorna. Drakten ar en hellang kjol i svart eller blatt. Till det har man en vit blus och en sjal eller hatt pa huvudet. Over axlarna bar hon en sjal. Om sjalen bars diagonalt over en axel inebar det att kvinnan ar gift. Om hon har den over bada axlarna ar hon ogift. Han bar vita byxor, en midjekort svart jacka och svart hatt. Bade kvinnor och man har en lang hastsvans/flata och Espadrillos pa fotterna.
Nasta anhalt ar Cotacachi. I den har pittoreska staden har man specialiserat sig pa att producera och salja ladervaror. Jackor, vastar, skarp, planbocker, mm i butik efter butik. Far en tidig fodelsedagspresent av snyggingen.
Frampa eftermiddagen nar vi jordens mitt - "Mitad El Mando". Platsen ar uppbyggd som ett "ute-museum" och beskriver hur nagra Indian-stammar tidigare levde i sydamerika. Det mest spektakulara ar den linje som foljer ekvatorn. Rent fysiskt kan var och en kanna forandringar i tyngdkraften genom att "passera den roda linjen". For landet Ecuador delas mittitu av ekvatorn. Darav namnet Ecuador. Vadret kan vaxla valdigt fort fran regn till sol. Daremot ar det valdigt sallan landet drabbas av tromber, cykloner, orkaner eller andra ovader. Detta tack vare att landet Ecuador ligger mitt vid joredsn nollpunkt. Fick ett mycket fint certifikal att lagga till mitt CV da jag lyckades att fa ett agg att ligga still pa en spik. Gor om det den som kan!
Dag 32-33 - Quito/Ecuador.
Ecuadors huvudstad heter Quito och är en av de vackraste huvudstäder jag sett. Gamla byggnader och kyrkor omger ett välkomnande torg i de gamla delarna av stan. Här bor cirka 2,2 miljoner människor. Tack vare stadens unika historia och vacka arkitektur så blev Quito (Ecuador) tillsammans med Krakow (Polen) år 1978 utvalda till världens två första världsarv av Unesco.
Just nu är det vinter i Ecuador. Det regnar ofta och är ca. 15-22 grader varmt i skuggan. Fran det har landet kommer ursprungligen 80% av världens cacao. Ecudor är dessutom världens största producent av rosor till följd av sitt gynnsamma klimat. Gjorde ett besök på museum med " gudabilder från Inka-tiden". Där är det optimala tillståndet hos människan en själslig frid men även sökandet av kontakt med "livet på den andra sidan"och cosmoz.
Staden har flera stora vackra kyrkor från 1500-talet. Kyrkorna byggde och smyckades av Ecuadors urinnevånare efter order från Spanjorerna. Quitos kyrkor strålar av skönhet och rikedom. Varje centimeter av kyrkornas tak, väggar och pelare glänser av guld. Den ena kyrkan mäktigare än den andra. Alla kyrkor representerar den katolska tron, men företräder olika ordnar som Fransiskaner och Jesuiter.
Äter frukost (dag 33) och planerar dagen i hotellets lilla matsal. En tjej från Estland sluter upp i vår diskussion. Hon jobbar som tandläkare i Finland och är här i Ecuador på semseter för att vandra och klättra i berg. Tillsammans tar vi en taxi till en av Quitos vulkaner. En linbana tar oss upp till vulcanens topp. Hela Quito ligger framför våra fötter. Någon spelar på en panflöjt. Ljudet följer med vinden bakom dimman.
Nästa anhalt är ett beök hos Oswaloo Guayasamin. Ecuadors överlägset mest kända konstnär. Stilen är kubistisk och påminner om Pablo Picasso, men med mycket sorg och lidande hos de männskliga motiven. Guayasamins kärlek till hemlandet Ecuador och hans medkänsla för de små och fattiga medborgarna gjorde att han några år innan sin död donerade samtliga sina verk till staten.
Dag 31 - Hasta la vista Peru.
Så har jag och snyggingen vistats 2 veckor i det mycket gästvänliga och vackra Peru. Ätit god mat. Åkt buss i ungefar 50 timmar (minst 220 mil). Den långa restiden beror pa bussens begränsade hastighet på Andernas smala serpentinvägar. Bussen har för oss varit ett mycket bekvämt resalternativ där vi fått uppleva mycket av landet Peru. Från början hade vi även tänkt besöka Copacabana/Isla del sol (Bolivia) och Colca Canyon för att se Condorerna, men tiden räckte inte till.
Efter allt vi upplevt under dessa två veckor i Peru så är vårt tips till framtida Peru-besöksre att ta flyget till huvudstaden Lima. I Lima byter man flyg till Cusco. På det sättet slipper man en bussresa pa 20 timmar över Andernas smala serpentinvagar. Upplev sedan landets exotiska smultronställen. Transportera er med bekväma bussar (Cruz del sur). Ett absolut måste i Peru är att besöka Machu Picchu (narheten av Cusco) och Vassfolket/Uros i Puno.
Hasta la Vista vackra Peru. Nu mot Ecuador och kusinen.
Efter en hel dags resa med taxi och flyg når vi Ecudors huvudstad Quito. Känns som om levnadstandarden är lite högre här än i Peru. Mycket fina bilar. Hotellet däremot påminner om standarden på ett svenskt vadrarhem. Men vi har eget rum, egen toalett och egen dusch. Är stor skillnad jämfört med svenska hotell både vad avser standard men även pris. Betalar 25 dollar natten (cirka 170 kronor / natt). Första natten på Arlanda kostade 2000 kronor. Oavset standard på hotellen så har alla sängar varit bäddade med under- och överlakan. Påslakan är tydligen ett fenomen avset för det svenska folkhemmet.
Dag 29-30 - Ica
Tar nattbussen till Ica. Valjer ett tryggt bussbolag - Crus del Sur. Trodde att vi lamnat bergen for lange sedan, men vaknar mitt i natten med rejalt lock for oronen. Serpentinvagar som bara gar utfor. Under morgontimmarna passerar vi Nasca och nar till slut var anhalt Ica. Tar en "forbrukad" taxi till hotellet (chaufforen far inte sluta gasa for da lagger bilen av). Hotellet vi valt har en pool, men forutom det haller det har hotellet samre standrad an de hotell vi bott pa tidigare. Trots att alla varit tre-stjarniga. Vandrar i stadens:s centrum. Tar del av lokalmarknaden (som inte kan mata sig med Cusco). Det ar "alla hjartans dag" idag precis som i Sverige.
Ica ar en stad som ligger i mellersta delen av Peru, nara floden Icas dalgang. Staden har 220 000 innevanare och ligger belagen 20 mil soder om huvudstaden Lima
Efter mycket om och men far jag med mig snyggingen till sanddynerna Huacachina i Ica. Gigantiska sanddyner och mitt i det en liten oas speciellt uppbyggd for turister. For den som vill gar det att aka ut en tur ("sandloppa" for 8 personer) ut bland sanddynerna.Njuter av solen vid poolkanten.
Aker vidare med buss till Lima. Foljer havsbandet norrut. Raka, plana vagar. I Peru finns det knappt tag utan det ar buss som galler om man vill aka kollektivt. Gissar att det beror pa att Anderna inte ar speciellt lampade for tagtrafik. Lokalbefolkningen tar sig ofta fram till fots, speciellt pa landsbyggden. Peruanerna bar mycket pa ryggen och en valdigt vanlig syn ar kvinnor som bar stora fargglada knyten. Nar manniskor som bor pa landsbyggden ska aka langre strackor satter man familjen pa bilens flak eller tar bussen. I staderna aker man moppe, taxi, buss eller cykeltaxi. Mopedtaxi ar ett valdigt vanligt transportmedel.
I alla stader sitter maniskor och tigger. De stora flertalet tiggare ar kvinnor i pensionsaldern. Ibland ser man aven yngre tiggare, men da ar det vuxna som har nagot handikapp. Jag funderar ett tag pa vart de aldre och handikappade finns som inte klarar av att ta sig ut pa gatan?
Hemma i Falun/Sverige har min alskade son lart min 81-ariga mamma att skicka sms. Hon vill ju ocksa kunna folja var annorlunda resa genom Sydamerika. Min kara mamma ar ett levande bevis pa att man lar sa lange man lever. Heja mamma!
"Matkulturen" i Peru och Ecuador
Har vistats i Peru under tva veckor och utan att ha nagra vetenskapliga belagg sa tror vi oss anda ha fatt en viss uppfattning om landets matkultur. Perus basfoda ar definitivt potatis . Den serveras kokt, stekt, pressad, mos, gratang, pommes frites, potatisplattar, soppa och som forratt pa en salladsbadd, Nar du gar efter gatorna koper lokalbefolkningen kall kokt potatis och kokta kalla agg med en kall sas pa av gatuforsaljare. Potatisen infordes fran Sydamerika till Sverige under 1500-talet. Potatisen blev en mycket viktig del av den svenska matkulturen och lyfte naringsmassigt svensk mat som tidigare i stort sett bara bestatt av rovor.
Om du har lite mera att leva av sa kompletteras middagen med Alpaca-kott eller kyckling. Marsvin ar en delikatess. Man tar till vara allt kott pa djuret nar det slaktas, tex inalvor, klovar, mule osv. Agg finns det ocksa gott om. Varje morgon serveras vi kokt, stekt agg eller aggrora.
Farska exotiska frukter och nypressad juice ar en sjalvkarhet dagligen. Har smakat katusfrukt (smakar som mango med sma fron i) och en frukt som heter ungefar Grenadilla vilken utseendemassigt paminner om apple/paron (smakar som krusbar med stora froer i). Bananerna ar mindre och sotare. Det finns aven en speciell "matbanan" som maste tillagas innan man ater den.
Chevice ar en typsikt spansk matratt. Det ar som en soppa med tomat, lok och rakor eller hummer i. Till den serveras pop-corn som tilltugg. Majs i alla former ar ocksa valdigt vanligt i Sydamerika. Empanadas ar et majsbrod som man garna bjuder pa med eller utan fyllning.
I Peru finns aven en speciell lask som heter Inca-cola. Den smakar som barndommens Haiwa (for er som minns den lasken). Nar "ungdomarna ska festa" blandar man ol och Inca-Cola (50/50).
Genrellt ar maten i Peru valdigt god. Gott om lokalt producerad ol. Svarigheten att hitta ett gott vin gor att man valjer en Pisco-sour istallet.
Dag 26-28 - Arequipa
Nar vi anlander till hotellet tror vi forst att vi kommit fel. Kliver in genom en stor tradorr och kommer in pa en vacker"borggard" med himlen som tak. Val pa vart rum funderar vi om vi har tolkat prislistan fel. Det kanske var 195 dollar natten istallet for tre natter? Rummet ar ca. 30 m2 stort och har fem meter i takhojd. Tjocka stenvaggar, ett tak i valv-form och vackert tragolv. Det visade sig att vi bokat rum pa ett hotel som tidigare varit departementets lokaler/bostader. Hotellet ar klassat som nationellt monument och K-markt av Unesco. Priset var 195 dollar for tre natter (ca.1250 svenska kronor) Pust!
Den vacka staden Arequipa ar Perus andra storsta stad och har 860 000 innevanare. Staden ar kand som "Den vita staden", troligtvis utifran de gamla vitkalkade husen med smala grander. En stor del av Arequipas gamla stadsdelar ar utsett som ett historiskt center av Unesco. For den som gillar att vandra ar staden val vard ett besok. Vackra gamla kvarter som ar mycket valskotta. Inte alls lika skrapigt som de tidigare stader vi passerat. Som turist ar du inte lika papassad. Det marks att man befinner sig i en storstad.
Nagot som jag och snyggingen konstaterat ar att det hant nagot med kvinornas har. I Peru har kvinnorna i stort set tannars haft langt flatat har. En eller tva flator. Gammal som ung. Kvinnornas flator ar aven ett vanligt motiv pa tavlorna och pa nagot satt synonymt med Peru. I Arequipa ar det plotsligt flera kvinnor som har klippt av sig haret eller slappt ut det. Finns ett svenskt talesatt som sager "Nar kvinnan mognar klipper hon av sig haret". Kanske ar det inte bara kvinnans alder som paverkar utvecklingen. Viva la Feminista!
Resan till Arequipa
Bokat (och betalt) bussbiljetter mellan Puno och Arequipa. Kvallen innan avgang sag vi att det stod fel slutdestination pa kvittot. Forsokte ta oss till tillbaka till "rese-butiken" vi besokt for nagon dag sedan. Tyvarr var det stangt pga festivalen Det var namligen omojligt att ta sig fram pa gatorna och in pa affarer och restauranger. Vi bestamde oss for att losa situationen pa plats (nere pa busstationen). Medan vi sitter pa hotellet och vantar pa att taxin ska komma sa dyker "cehefen for resebutiken" upp. Han fragar om allt ar bra. Vi berattar var upptackt. med fel destination. Utan att tveka tar han upp telefonen och bokar om var resa till ratt destination (Arequipa). Han foljer oss sedan ner i taxin, ordnar biljetter och bar min ryggsack ut pa perrongen. Lamnar av oss vid bussens dorr. (e-mail: [email protected]). Skulle det ens kunna handa i Sverige? Skulle det kunna handa nagon annastans i varlden?
I bussen blir vi placerade hogst upp och langst fram i dubbeldackaren. Luftkonditioneringen fungerar inte. A andra sidan ar det sjalvdrag fran sidorutan. Aker genom bredare och frodigare dalgangar an tidigare under var resa i Peru: Den grona dalgangen overgar till sand. Det marks att vi lamnar bergskedjan Anderna.
Det kluckar i bussvaggen (pa riktigt, det hade regnat in). Val i Arequipa kor busschaufforerna fel (tva som turades om att kora under resan). Vi nadde var slutdestination en timme forsenat..
Val framm tar vi en taxi till hotelle. tAlla busschaufforer och taxi-chaufforer vi mott i Ecuador och Peru har varit man. Den har chaufforen presenterade sig som certifierad taxi-chauffor. Sen foljer en kvarts fard utan bilbalte i baksatet (kom med nagot nytt). Taxin "klammer sig fram" i trafiken, "ligger pa tutan" och kor pa fel sida av vagen for att komma fortare fram. Val pa hotellet laser vi deras rekommendationer. "Stoppa aldrig en taxi pa gatan pga. sakerhetsrisken".
Tidigare under var resa pratade vi med en man fran Osterrike. Han hade rest i Peru flera ganger.
Han sa: -Inget fungerar i Peru, men anda fungerar det! Sa sant!
Dag 25 - Tredagars jattefestival i Puno
For tva dagar sedan da vi anlande till Puno upptackte va att vi anlant i borjan av en religos jattefestival. Under dessa tre dagar mer an fordubblas Punos befolknig. Detta innebar att staden far mer an en halv miljon besokare. Da anlander dansare fran Perus samtliga provinser. Gatorna fylls med glada, dansande Peruaner i fargrika drakter. Manniskor dansar, flanerar och dricker ol. Festivalens hojdpunkt ar en danstavling dar samtliga provinser tavlar pa en stor idrotts-arena.
Bland alla dess manniskor var det jag och snyggingen som sag "annorlunda ut och stack ut i mangden" (trots att vi inte hade drakt pa oss). Men Perus befolkning ar valdigt gastvanliga, skrattar, ropar Amigos/Amiga och vill garna att man tar kort pa deras vackra klader.
Efter tva dagars medryckande deltagande upptacker jag plotsligt att kameran ar borta. Trots att vi ar valdigt forsiktiga med att forvara pengar pa flera kontokort, bevarar vardesaker pa olika stallen, anvander sakerhetsskap pa hotellet, osv sa hander detta. Jag hade en "oansenlig, gammal kamera" i byxfickan for att snabbt kunna fotografera. Vid ett obevakat ogonblick i en stor folkmassa sa ar en fingefardig tjuv framme. Har en kansla av att det hande da en "irriterad kvinna pockade pa min uppmarksamhet". Kanner mig krankt och besviken. Krankt over att en framling varit i min ficka. Besviken over att en del av vara kort (och minnen) fran resan var borta.
Festival stamningen hade gatt over!
Dagens tips: Ta med minst tva kameror pa resan och ta aven kort med mobilen. Var lycka (erfrenhet) idag ar att vi hade ytterligare en "oansenlig, gammal kamera" med oss pa resan. En kamera som vi tagit mera bilder med an "den stulna". Dessutom har vi fotograferat med mobilen. Ta med/kop extra minnen till kameran.
Hoppas "den stulna kameran" brakar imorgon. Pa kvallen osregnade det ute. Kanns skont att fader Inti delar min bevikelse.
So long Puno. Det var kul sa lange det varade. Nu vidare till Arequipa!
Dag 24 - Besok hos "Vassfolket"
Idag har vi gjort ett helt fantastiskt besok hos "Vassfolket" pa Floating Island (Uros). Oarna ligger utanfor staden Puno i Titikaka sjon. Sjon ar vakert belagen i sodra Peru. Halva sjon tillhor Peru och den andra halvan tilllhor Bolivia. Alla andra oar i Titikaka sjon ar naturligt uppkomna, forutom Floating Islands. Dessa oar ar byggda pa flytande vassblock (rotter). Ovanpa blocken ligger vass i stora mangder. Vassen fylls pa var 15:dag. Oarna flyter runt pa 1,5-3 meters djup och halls forankrade med Eucalyptus-palar. Palarna har man bytt till sig mot fisk. En daligt forankrad vass-o skulle darfor kunna innebara att o-befolkningen en morgon vaknar upp i Bolivia. Runt oarna ar sjon cirka 10-15 meter djup.
Floating Islands har cirka 75 oar och pa varje o bor cirka 10 familjer. Varje o har en utsedd ledare/"hovding". Dessutom finns en huvudo som ar lite storre an de andra. Pa huvudon bor cirka 20 familjer. Dar finns dessutom en liten kyrka, bar, diskotek, mm. Pa huvudon bor "borgmastaren" Det ar han som ar hogsta beslutande over alla "vass-oarna". Floating Island har totalt 2000 innevanare.
Hela samhallet bestar av vass. Husen, sangarna, bankarna, batarna, eldstaderna osv. Vassen anvands aven till medicin och viss foda. Det vita pa vassen (motsvarande purjolok) ats som frukt (= Titikaka-banan). Blomman i toppen motsvara coca-bladet och anvands i tex mat som krydda och te
Familjer motsvarande 4 personer delar pa ett rum/vasshydda pa cirka 5-6 m2. Tilrackligt stor for att rymma tva lite storre sangar (1,20 ?). En sang till foraldrarna och en till barnen. Under vardagarna transporteras barnen mellan oarna for att ga pa forskola och grundskola. Nar eleverna borjar gymnasium och universitet hanvisas de in till Puno (cirka 30 minuter med enkla batar).
All elektricitet som finns pa respektive o kommer fran en liten solfangare (ca. 1 X 0,5 meter). Det racker till lampor och enklare TV/radio. Maten tillagas pa oppen eld. Vassfolket lever bla pa fisk och vass. En anna viktg del av deras forsorjning ar de intakter de kan fa fran oss turister for sitt hantverk.
Ett besok hos vassfolket ar verkligen en haftig, annorlunda upplevelse och nagot vi starkt rekommenderar er som fundera pa att aka till Peru!
Dag 23 - Mot Puno.
Checkar ut fran vart hotel Casa Andia. En hotell kedja som finns i flera stader i Peru. Generellt haller de en hog standard. Hotell kedjan Casa Andina har frascha rum med egen toalett, dusch och TV. Frukosten ar ok, har tillgang till fritt internet och engelsk-sprakig personal. Hog service! Far en liten avskedspresent fran hotellet. Det ar en liten brosch med ett par i typisk Peruansk kladsel. En liten gest fran hotellet som gor oss valdigt glada. Tank om Faluns hotell tog upp det anslaget. Kanske en liten Karebock :-)
Aker 40 mil genom Andernas dalgang fran Cusco till Puno. Inga serpentinvagar utan en behaglig resa med Anderna som skydd pa bada sidor. Frodigare landskap och tatare mellan byarna an nar vi vi var uppe pa Andernas topp. Fascineras over den laga boendestandarden Sydamerika har. Vackra odlingar med majs och potatis. Djur som vallas utmed vaggrenen av "herdar". Kvinnor tvattar klader i backar och mindre floder. Kladerna hangs pa streck eller far torka pa graset av solen. Nagon rakar sig. Spegeln hanger pa en kvist. I de storre orterna och staderna ar vaggrenen jatteskrapig. Har kommunen inget ansvar?
Puno ar en stad i Peru som ligger vid kanten av Titikaka sjon, 3800 meter over havet. Har bor 102 000 innevanare. Staden ar kannt for sitt rika artist och kulturliv, speciellt dansen. Val i Puno hamnar vi helt ovetandes i borjan pa en tredagars religios jattefestival.
Pa eftermiddagen ater vi Alpaca for forsta gangen i vart liv. Gott faktiskt! Lama-djuren ar den huvudsakliga inkomsten for kommunerna i Anderna. Dar finns fyra olika sorter av lama, varav en kallas Alpaca. Av lama-djuren producerar man framforallt klader, olika hantverk och kott. Men man anvander aven ben och hud till musik-instrument, koks-redskap och olika skinn-produkter.
Dag 22- En annorlunda vardag
Nar jag och snyggingen ar ute och reser sa vandrar vi en hel del. Fixar en karta och sedan gar vi gata upp och gata ner. Valdigt ofta far vi pa det sattet se och uppleva saker som du annars inte far del av som turist.. Som en gang pa Mauritzius da vi blev "hedersgaster" (innebar lycka for brudparet) pa ett hinduiskt brollop.
Idag valde vi att ga nagra kvarter fran "Stora torget" och vart narliggande hotell. Plotsligt befann vi oss pa en marknad for lokal-innevanare. Gronsaker, frukt och blommor i massor. Fina kottdiskar med njure, hjarta,tjur- mule, klovar (fran lama?), marsvin och kyckling. I den bortre delen av marknaden satt manniskor och at "gradaskig inalvsmat och buljong" som pa varsta Mac Donalds (som vi upplevde det). Flera av marknadsstanden forestods av kvinnor i pensionsaldern. Har aldrig sett sa skickliga potatisskalare forut. Ingen ropade "kom och kop eller akta alpaca". Om du nagon gang kommer till Cusco - ak till marknaden pa hornet av Sta.Clara och Tupac Amaru. Du blir garanterat inte besviken!
Pa eftermiddagen satt vi pa Skype for forsta gangen i vart liv. I andra anden befann sig vara mammor. Yngsta sonerna och en svardotter hade bakat pizza och kopt vin till mormor/farmor hemma i Falun. Pa brett dalmal sager mor och svarmor:
- "Da ar helt otroooligt"
Ar tacksam over att familjens aldre anhoriga finns med i det svenska skattesystemet. For vi var valdigt glada och upprymda over teknikens under. Utanfor gick nagons mormor/farmor och bad om en solar = cirka 2 kronor.
Dag 21 - Inka riket Machu Picchu
Inka riket Machu Picchu ligger pa ett av Andernas topp cirka 80 kilometer fran staden Cusco. Namnet kommer ursprungligen fran en av bergstopparna. Inka-staden ligger cirka 2500 meter over havet. Staden byggdes av Inka imperiet kring ar 1450 och var enligt arkeologerna en plats dar man vistades for att vila, fa frid i sjalen (spirit of mountain) och dyrka solen (Inti = Fader sol). Sa nara solen som mojligt. Enligt guiden fanns bara en vag in till imperiet. Den vagen kunde stangas med en gigantisk sten-dorr. De man ville stanga ute var bjorn och puma. I Machu Picchu odlades 2500 olika potatis-sorter. Potatisen kunde bevaras i 3,5 ar efter att man "frystorkat potatisen och bevarat den i sand".
Under mitten av 1500-talet sa plundrades Inka-riket av spanjorer. Man mordade och valdtog stadens innevanare. Inka guldet beslagtogs och smaltes ner. Ett fatal av Inka-innevanare lyckades fly ut i Amazonas djungel med en liten del av guldet.
Ar 1911 upptacktes Inka-riket pa nytt av Birham Bingham. Platsen blev utsedd till varldsarv av Unesco ar 1993. Idag ar 20% av Inka riket rekonstruerat. Resten (80%) ar orginal sedan 1500-talet. Staden anses vara hotat av varldens arkeologer. For marken sjuknker 1 cm/ar till foljd av alla turister. Dessutom har Syd-Amerika bara tva arstider (en regn- och en torr period). I en forlagning forstor regnperioden stenarna. Arkelogerna har utifran detta spekulerat i att Inka-riket bara kommer att kunna hallas oppet for besokare i ytterligare 2 ar.
Jag och snyggingen hade fran borjan for avsikt att vandra Inka-leden under 4 dygn upp till Machu Picchu. Regnet (och behov av stadning) gjorde att detta inte var mojligt. Sa har i efterhand forstar jag vad man menar. Regnet oste ner och delar av vagen spolades bort av regnvattnet.
Dag 20 - Cusco/Peru
Cusco ar en vacker stad som ligger i Anderna. 3400 meter over havet. Staden grundades 1200 e.Kr. Den vackra dalgangen fylls av bostader at cirka 350 000 manniskor. Namnet Cusco betyder navel. Arligen besoker 2 000 000 turister staden. "Mitt i stadens gryta" ligger ett torg vilket ar fullt av liv pa dagarna. Torget omringas av vackra gamla kyrkor och smala grander vilka slingrar sig upp efter bergvaggarna. Temperaturen ligger mellan 15-20 grader. Den hoga hojden gor att man latt blir flasig vid minsta anstrangning och far huvudvark. For att man battre ska klara av dessa hojder sa dricker innevanarna coca-te vilket ar helt legalt. Ar inga stora mangder man far i sig. Coca-te smakar lite som mynta-te. Coca-bladen finns aven i andra produkter som marmelad och dressing.
Tidigare under var resa har vi varit helt forskonade fran gatuforsaljare och tiggeri. Har i Cousco ar det helt omvant. Var och varannan person bar runt pa tyg-sackar med "handgjorda klader och sovunirer av akta alpaca-ull". Andra saljer tavlor, turist-turer, smycken, ger massage eller putsar skor. Sjalvklart finns det "inkastare" till restaurangerna. Som turist ar det helt omojligt att tillfredsstalla alla forsaljare, bade ekonomiskt och praktiskt. Vet inte hur manga ganger per dag som vi sager nej tack, nej tack, nej tack! En del forsaljare slar sig ner bredvid oss. Hanger en sjal kring halsen eller ber en kanna pa just den har mjuka exklusiva och akta Alpaca-trojan (fran Lama-lamm). Uppgivet ger dom till sist upp och sager irriterat tre ord pa engelska: - Tyskar inte kopa!.
Pa kvallen gar vi pa en restaurang som en FB-van rekommenderat. Plotsligt lekte vi leken - Hitta 5 ratt!
1. Den kvinnliga kyparen forstod vad det stod pa menyn och gav en utmarkt service.
2. Behovde inte vanta lange pa maten.
3. Vi fick det vi bestallde.
4. Det fanns ett jattelikt salladsbord. Det forsta vi sett sedan vi kom till Syd-Amerika.
5 . Mastercard fungerade utmarkt.
Maten var valdigt god. Hit gar vi igen! :-D
Dag 19 - Over Anderna
Akt buss en hel natt pa serpentinvagar i Anderna. Paminner om julafton da vi far folja med Kalle Anka och Langben pa deras husvagnssemester. Forst slingrar vi oss upp for bergen i ett sick-sack monster. Sen slingrar vi oss ner pa samma satt. Sen gar det upp. Sen gar det ner igen. Kanner att jag uppskattar att busschaufforerna gjort nykterhets-kontroll (blast gront) och har ett moget korsatt. En buss som kor av vagen har ar inget att leka med. Behover inte ens ringa 112 for att konstatera utgangen. Alla kort blir svarta!
Nere i dalgangarna finns sma byar och stader. Flera av husen ar med vara matt matt valdigt enkla och spartanska. "Tegelstenar byggda av lera". Trasiga lertak eller enkla plattak. Vissa tak bestar av ett "lappverk av platbitar". Bildack, stenar eller enkla brador sakerstaller att taken inte blaser av husen. Djuren betar i "naturliga hagar" utan staket. Deras omraden begransas naturligt av floden pa en sida och berghallen pa den andra. Bygdens manniskor syns aven pa mycket langt avstand tack vare sina fagglada klader.
Snyggingen var den enda som blev utan frukost imorse for det tog slut. Han fick salta kex istallet.
Val pa hotellet i Cusco blev vi varmt valkomnade med Coca-te och DT. Pa kvallen gick vi pa restaurang. Hamnade snabbt i leken "Finn fem fel".
1. Den manliga kyparen forstod inte sin egen meny. En kund fick lov att oversatta.
2. Snyggingen hade bestallt Fanta. Drycken uteblev och vi fick gora om det.
3. For att komma till gast-toaletten maste du ga genom koket.
4. Vantade valdigt lange pa maten (kanske dom maste jaga forst?).
5. Kyparen sa att de inte tog mastercard fast det hangde stora skyltar i fonstret, "Vi tar mastercard". (Dom gjorde det till sist).
Tyvarr gar vi inte pa den har restaurangen igen aven fast maten smakade utsokt!
Dag 18 - Mot Cusco/Peru
Forsta gangen som jag borstar haret pa 16 dagar. Hade ju hoppats pa att fa packningen lite tidigare. Fast ingen har nog markt nagon skillnad. Konstaterar att jag har en duktig frisor (Salong De Tva). Vi funderar ett tag pa att ta flyget till Cusco, men atervander till huvudplanen da det ar 2500 kronor billigare. Nar vi checkar ut fran hotellet ska vi betala for vattnet vi kopte igar. Blir snabbt varse om att det tar dollar, men bara sedlarna (inga mynt). Bestaller en taxi till busstationen. Chaufforen vill ha betalt i Soles. In pa hotellet och vaxla till Soles. Nu galler det att halla tungan ratt i munnen. Euro, dollar, soles och sa ett och annat plastkort. Fa se nu - 3 soles ar cirka 1 dollar som i sin tur ar 6,50 svenska kronor som i sin tur ar 6,50 i Euro. Tur man hade bra mattelarare i skolan (hoppas jag blev godkand :-).
Val pa busstationen kliver vi in i en lokal som kan kallas allt annat an misskott. Bra service och engelsksprakig personal. Standigt gar 4-5 personer runt och torkar golv och putsar bankar. Golvet ar sa valpolerat att jag skulle kunna slicka pa det (om det inte vore for alla bakterier). Utanfor busstationen pa de offentliga grasytorna gar 5-6 personer som vattnar graset med vattenslang och putsar grasmattan. Verkar som om stora delar av Lima antagit en "Policy a la Fagersta", dar alla kan bidra till samhallets valfard och trivsel i sin takt.
Bestaller bussbiljetter till Cusco med "Cruz del Sur". Ett bussforetag som flera har i Peru har rekommenderat. Enkel biljett kostar 400 kronor per person. Forbereder oss for en 20 timmar lang bussresa i en halvtrott buss. Men............ Kliver in i en dubbeldackare med hogre standard an 1:a klass pa flyget. Breda skinnkladda fatoljer. Saten som gar att falla ner till rygglage och med gott om plats for benen. Middag, frukost, filt och kudde. Tillgang till egen filmvisning, musik och internet. Lutar oss tillbaka och lyssnar pa Bob Marleys "Could you be love". Ser solen ga ner i horisonten.
Dag 17 - Pa vag till Peru
Pa Galpagosoarna ar alla taxi-bilar vita och tutar sa fort de ser en turist. Kande mig som en b-skadis nar vi tidigt pa morgonen den har dagen stod efter vagen, strackte ut handen och ropade taxi. Nar vi akt en kvart mot flygplatsen i Baltra sa stannar plotsligt taxi-chaufforen. Det var tydligen poliskontroll efter vagen (varst vad vi har blivit kinkiga nu da). Taxi-chaufforen borjade leta efter baltena, men hittade inga i baksatet. Jag fick satta mig fram (baltad). Snyggingen satte sig bak, tog over statist-rollen genom att halla fast baltet med handen. Vi akte vidare forbi poliskontrollen. Det var en mycket lattad chauffor som skrattade och glatt konstaterade pa spanska att det gick ju bra den har gangen med (i alla fall poliskontrollen).
Allt vi for tillfallet har med oss ryms fortfarande i handbagaget. Under var resa har man vid ett flertal tillfallen fragat oss om det ar all packning vi har. - Ja, har vi svarat. ("Tokiga svenskar! Dom badar sakert med underklader ocksa"). Kanns minsann i ett litet ekorrhjarta att behova lamna nyinkopt schampo, solkram och korkskruv (med tanke pa flygkontollerna). Transporterar oss en hel dag med battaxi, bat, taxi, buss och flyg. Pa flygplatsen i Guayaquil far vi antligen tillbaka var packning. Rena klader, andra skor, nya bocker, mediciner och toalettsaker. Lyckorus!
Pa kvallen nar vi Perus huvudstad Lima. I Lima bor cirka 8 500 000 manniskor. I hela landet Peru bor totalt 29,5 miljoner. Alla bostader i Lima ser for mig ut som skolador. Lador som star pa langden och tvaren. Skolador som star staplade pa varandra. Skolador som klattrar utefter bergsvaggarna. Ju langre ut fran centrum man kommer desto mindre och samre standard far skoladorna.
Har har taxi-bilarna alla mojliga farger. Daremot ar taxi-chaufforerna valdigt angelagna om att identifiera sig som certifierade chaufforer. Taxi-chaufforen som kor oss fran flyget sager att vi kan betala transporten i alla mojliga valutor som Dollar, Euro och Soles. Daremot funkar inte plast-kort. Kanns skont att vi har bokat boende i ett tryggt omrade, Mira Flores. Tack Elin for tipset!
Dagens tips! om du backpackar eller "spontanreser" sa forboka boende i de storre staderna. Speciellt om du anlander pa kvallen. Ett bra att att slippa obehagliga overraskningar.
Dag 16 - Puerto Ayora/Santa Cruz
Det ar tidigt pa morgonen och vi sitter nere i den lilla hamnen pa Puerto Vilamil. En "lastbil med trabankar" hamtade upp oss pa hotellet. Det ar fortfarande morkt ute. Har minimalt med klader pa oss. Blir anda svettig av varmen och den hoga luftfuktigheten. Varje dag vid tva tidpunkter gar bat transporter fran Isla Isabel in till "huvudon Santa Cruz". Klockan 06.00 och klockan 14.00. Vi plockas upp av en battatxi som tar oss ut till den storre baten. For detta for vi betala 1 dollar per person (ungefar 6,50 svenska kronor). En tre timmars batfard tar oss tillbaka till verkligheten och det nagot mera civiliserade samhallet.
Nere i hamnen pa Santa Cruz har fiskebatarna anlant. Fisken rensas pa plats pa stora bord. En vattenslang sakertsaller hygienen (undra vad miljoforvaltningen skulle tycka om de sag det har?). Privatpersoner kommer ner och handlar fisk direkt pa plats. Fisk transporteras till restauranger och affarer. Forutom oss turister har de som rensar fisken en annan mycket hanford publik. Ett 15-tal Pelikaner, 2 Sjolejon och en Leguan star ivrigt vantandes pa forsta parkett. Fullt medvetna om att aven dagens fangst kommer att innebara fiskrester som manniskan inte ar intresserad av. Lattfangat byte! Pa kvallen forvandlas fiskdisken till en fullsatt fiskerestaurang. Trummor dunkade i natten.
Stoppar i snyggingen Pasta Alfredo och en Coca-Cola pa en restaurang vi vet har bra mat. Tar in pa samma Bed & Breakfast som bodde pa var forsta natt pa Galapagos.
Dag 15 - Sista dagen pa Isla Isabel.
Spenderar var sista dag pa Isla Isabel. Lamnat vara fa kladesplagg for tvattning pa hotellet. Sager adjo till nyfunna vanner. Valkomnar dom till Falun/Sverige om och nar de far vagarna forbi. Pa kvallen ater jag tre-ratters middag pa hotellet som Juan har tillagat. Tonfisk stod pa menyn :-O. Till forratt fick vi en mustig potatissoppa. Till efterratt en farsk fruktsallad. Har lyckats hitta en kock pa on som ar valdigt duktig att laga mat (Juan). Till middagssallskap har jag Lienke. For snyggingen ligger pa rummet och ar-inte-disponibel-for-mat-for-tillfallet om man sager sa.
Tanker pa guidernas engagemang och uppmaningar till mannskligheten. " Manniskan maste minska sin konsumtion och hitta en balans i sitt sokande efter valfard. Ta med er de tre positionerna: Produce (och konsumera), Reuse and Recycle. Har pa Galapagos gillar vi manniskor, men inte folkmassor".
Har haft formanen att spendera 2 veckor tillsammans med min karlek pa denna sagolika o. En lite del av mitt hjarta kommer nog att vara kvar har. Vi kanske syns igen Isla Isabel.
Nu mot Peru!
Att leva och bo pa Isla Isabel?
Att leva och bo pa Isla Isabel har nog bade sina for- och nackdelar jamfort med Falun. Manga bostader ar halvfardiga. Bestar av murade vaggar och ett plattak. Alla fonster ar tackta av gardiner for att halla solen ute och bevara den svalka som ar mojlig nar man inte har air-condition. Bakgardarna ar valdigt skrapiga, nagot som forvanar oss med tanke pa att man pratar sa mycket om atervinning har pa Galapagos. Kvinnorna diskar for hand utomhus. Mitt i byn finns flera offentliga diskhoar dar man samlas, speciellt efter frukost-disken.
Over 50% av arbetstillfallena finns inom tursitbranschen. Fisket ar en annan viktig del av naringslivet. Som ungdom (25-30 ar) tjanar du cirka 600-1000 dollar/manad (ungefar 4000-7000 svenska kronor/manad). Delade turer ar ett icke ifragasatt faktum. Man har 2-3 veckors semester. Forutom nagon enstaka rostig buss sa finns ingen kollektivtrafik. Du transporteras obaltad i personbilar eller sittandes pa flaket pa sma mini-lastbilar. Pa flaket finns trabankar att sitta pa for 8-9 personer. Det ar ingen ovanlig syn att en mamma, en pappa och tva barn transporterar sig pa en moppe/MC - samtidigt. Jamfort med Sverige ar trafiksakerheten har valdigt undermalig. A andra sidan finns det ingen som kontrollerar det heller.
Pa on har vi sett en forskola, en grundskola och ett gymnasium. Skolbarnen bar skolunifom. Dagligen under dygnets varmaste timmar (ca.kl.13-15) tar manniskorna siesta. Nar solen sedan borjar sanka sig i horisonten vaknar manniskorna till liv igen. Butikerna oppnar. Man traffas pa puben. Barnen kommer ut och leker pa stranden. Kastar sig i den grona oceanen.
Under vara veckor har pa on har vi vare sig sett uteliggare eller drogpaverkade personer (avser aven alkohol). Det ar aven svart att se nagra stora skilnader pa manniskors boendestandard dvs om du ar fattig eller rik.
Om du som utlanning vill bosatta dig har har du tva alternativ. Skaffa dig ett jobb eller gift dig med en o-bo. Jag tror det ar avsevart mycket lattare om o-bon ar en man. Det gar aven bra att betala for aktenskapet. Men du far da finna dig i att leva med din "nya partner" i 10 ar. For i och med att befolkningen pa on ar liten sa blir det latt att kontrollera eventuella skenaktenskap.
Pa nagot satt kanns det som om befolkningen pa Isla Isabel lever ett mycket lugnt och harmonsikt liv. Man anvander inte mer av jordens resurser an man behover.
