Det finns hopp - även för en förlorad själ.
Ikväll är det "Peace!". Jag tycker Dan Westerberg (C) hanterade mig och dom andra "ragatorna" ganska bra på kvällsmötet. Jag tycker folkpartiet lyckats få en ny, sund,aktiv medlem (man som dessutom hade fördelaktiga meriter som invandrare och fd politiker) vilken höll samma kvalite som oss Falupartister ("FP ska passa sig så att vi inte lockar över honom till rätt parti"). Jag tycker att vi någonstans ändå börjar diskutera politik, varför vi alla engagerar oss i samhällsfrågor och hur vi kan lösa den framtida välfärden.
Jag tycker att det fanns en öppning och ett engagemang hos Kultur och Ungdomsnämndens ordförande Jan-Olof Montelius där vi äntligen pratar styrning och gemensam politik och det faktum att fritidsgårdarna har en rättmätig plats i Falun. Jag kommer inte att släppa fritidsgårdarnas existens berättigande. Jag kommer inte att accepter att dagens skolbarn får sämre förutsättningar än andra barnkullar. Först får man köra över mig med både dumpers och ångvält. Vilket inte blir lätt vill jag hävda!
Jag säger som Roza G (s) - Peace!..... och som Håkan N (Kd) - Vart får du all luft ifrån? Men allra mest sympatiserar jag just nu med konsulten och fd.kommunchefen Axel Danielson - Styr eller avgå!
Inom vården kallas det för triage!
Ibland händer det ändå att "olyckan" är framme och då gäller det att snabbt sätta in rätt åtgård för att minska en människas lidande. Inom ambulanssjukvården utbildas de anställda i något som kallas PHTLS (Pre hospital trauma life support). Det är en utbildning till ett "förhållningssätt" där man får lära sig att snabbt få helhetsperspektiv, prioritera och ge insatserna till den som har störst behov av vård. På skadeplatsen arbetar samtliga "blåljusanställda" (ambulans, räddningstjänst och polis) i team och alla vet vem det är som leder arbetet. Målet är såklart att få alla inblandade helskinnade ur händelsen.
Triage är latin och betyder prioritera/sortera. Det används inom akutsjukvården världen över och innebär enkelt utryckt att man ger vård först till den som är i störst behov av vården. Kölappssytem och "vassa armbågar" har inte förtur.
Inom kommunpolitiken är jag inte lika säker på att man uppfattar de här sambanden eller ens tycker att det är viktigt. När jag tittar på helheten känns det många gånger som om man hellre behandlar istället för att förebygga. Det känns som om man allt för ofta sätter vuxenvärldens behov av ytterliagre överflöd före barnens. Kanke inte så konstigt om man tänker efter. Barn ska synas, men inte höras. Dessutom har dom inte rösträtt!
I Falun nedrustar vi skolan och genom att tex köpa ut 40 lärare. Sjuttio procent av Fauns grundskolor är byggda eller renoverade före 70-talet. Vi nedrustar fritidsgårdar och försämrar förutsättningarna för föreningslivet. Samtidigt förfasar vi oss över att allt fler barn måste omhändertas för att dom mår dåligt. Kanske läge att fundera på varför dom mår dåligt och göra något av den funderingen. Dessa prioriteringar görs i samma andetag som vi bygger nya kontor för vuxna, flotta entreer, stenlägger torg med gatsten från Kina och inrättar nya tjänster för fd förvaltningschefer (vilket medför ökade kommunala kostnader med miljonbelopp). Anses det mera "obehagligt" att köpa ut en fd chefstjänsteman än en lärare? Vem har gjort den prioriteringen? Javisst ja, vi beslutsfattare så klart!
Den dagen Falupartiet får bestämma själva ska vi på allvar fundera på att inrätta två handlingsplaner som vägledning för beslustfattare inom hela kommunkoncernen.
Dels UKTLS = "Undvik kommunalt trauma liv support" och
VKTLS = "Vid kommunalt trauma liv support".
För det måste väl ändå vara så att den största delen av offentlig sektors resurser ska gå till att ge alla människor möjlighet till ett bra liv. Den andra delen av resuserna måste användas i det fall då det sociala skyddnätet ändå misslyckas.
I en annan del av världen!
Jag och min familj har fått flera fördelar i livet. En av dom är upplevelser från resor och möten med andra kulturer ("socialt överförda levnadsmönster"). Vi flyger i stort sett alltid reguljärt. Väl på plats "i en annan del av världen" tar vi oss fram till fots eller med hjälp av landets kollektivtrafik. Vi hyr lägenheter eller bor på hotell med få stjärnor för att hålla kostnaderna nere. Våra resvanor för med sig att äventyrslustan, plånboken och alteregot blir tillfredsställt, men även det faktum att man får del i en värld utanför det "omhuldade charterlivet".
Min livskamrat och jag.
I söndags kom jag och min man hem från Rom. En storstad i ett Europeiskt land och geografiskt sett inte allt för långt från Falun. Rom är en stad med värme (+35 grader), puls, gemenskap, gästvänlighet, "makt" och historiska vingslag. Hade mitt hjärta inte varit så helsvenskt så hade jag nog varit Italienare. Deras temprament, sociala kompetens, kroppsspråk och pastan är något som verkligen tilltalar mig.
Samtidigt konstaterar jag vilka betydelsefulla fördelar som Falun faktiskt har. Jag menar inte att Falun är problemfritt. Däremot att vi i jämförelse ligger långt fram i utvecklingen. Jag tänker framförallt på segregation, utanförskap och hållbarhetsarbete. Jag tänker på hur svenska människor allt för ofta helt oförståendes protesterar mot förändringar som bara kan betecknas som överflöd eller tituleras "i-lands problem".
Roms skolgårdar utgörs ofta av asfaltsytor inramade av murar eller stängsel. Jag tror eleverna fortfarande använder skoluniform, kanske för att motverka utanförskap. TV-programmen är i stort sett alltid dubbade till italienska. Det kan vara en bidragande orsak till att många italienare inte gärna pratar engelska. Till och med ungdomarna drar sig för att kommunicera med en "svengelsk" tant som jag.
Faluns klotter uppfattas endast som "tags" (signaturer) jämfört med Roms nedklottrade fasader.
Falu Kommuns hållbarhetsarbete, speciellt miljön, är både nationellt och internationellt ledande. Varje gång jag ser "sophögarna" runt om i Europas natur kan jag inte låta bli att fundera på framtidens barn. Vem ska plocka ihop allt skräpet?
En vanlig "utsmyckning" på Roms fasader.
Falun diskuterar hur vi ska få till en ekonomiskt effektiv äldreomsorg som samtidigt håller en hög kvalite. Vi diskuterar om det är pensionären eller behovsbedömmaren som ska avgöra på vilket sätt hemtjänst-timmen ska användas. I Rom finns det åldringar som har samtilga sina personliga tillhörigheter inpacketerade på en rullstol. Möblemanget består av tidningspapper/kartong som utgör säng och en uppochnedvänd plasthink används till stol. Några pensionärer "parkerar" sig på en refug mitt i trafiken i hopp om trygghet och att en förbipasserande avstår några cent.
(klicka för större bild) 
"Särskilt boende" för två äldre damer i Rom. "Centralt boende" i en av Roms stadsparker.
Rätten till "mat och bostad" varierar allt från Vatikanen, slott, centrala lägenheter, katakomber, plåtskjul till en parkbänk i "stadsparken". Tiggarna i flera gathörn fick mig att till slut bli avtrubbad. Även djuren tar man omhand om genom gigantiska "fågelbord" och fristäder för vaccinerade, kastrerade katter som fick mat och vatten serverat i rena skålar varje dag.
Vet inte hur många offentliga toaletter jag beökte och varje gång konstaterat att här är det inte läge att vara handikappad. Enkelt avhjälpta hinder år 2010 gäller tydligen inte i Rom i alla fall.
Ett gigantiskt fågelbord.
Dom gigantiska ytorna som vi svenskar faktiskt har tillgång till i vårt vackra avlånga land. I Sverige delar 9 miljoner människor på ett land i Italien är motsvarande summa 59.
Jag konstaterar att jag är lycklig lottad över att få vara Falubo, frisk och befinna mig mitt i livet.
