I en annan del av världen!
Jag och min familj har fått flera fördelar i livet. En av dom är upplevelser från resor och möten med andra kulturer ("socialt överförda levnadsmönster"). Vi flyger i stort sett alltid reguljärt. Väl på plats "i en annan del av världen" tar vi oss fram till fots eller med hjälp av landets kollektivtrafik. Vi hyr lägenheter eller bor på hotell med få stjärnor för att hålla kostnaderna nere. Våra resvanor för med sig att äventyrslustan, plånboken och alteregot blir tillfredsställt, men även det faktum att man får del i en värld utanför det "omhuldade charterlivet".
Min livskamrat och jag.
I söndags kom jag och min man hem från Rom. En storstad i ett Europeiskt land och geografiskt sett inte allt för långt från Falun. Rom är en stad med värme (+35 grader), puls, gemenskap, gästvänlighet, "makt" och historiska vingslag. Hade mitt hjärta inte varit så helsvenskt så hade jag nog varit Italienare. Deras temprament, sociala kompetens, kroppsspråk och pastan är något som verkligen tilltalar mig.
Samtidigt konstaterar jag vilka betydelsefulla fördelar som Falun faktiskt har. Jag menar inte att Falun är problemfritt. Däremot att vi i jämförelse ligger långt fram i utvecklingen. Jag tänker framförallt på segregation, utanförskap och hållbarhetsarbete. Jag tänker på hur svenska människor allt för ofta helt oförståendes protesterar mot förändringar som bara kan betecknas som överflöd eller tituleras "i-lands problem".
Roms skolgårdar utgörs ofta av asfaltsytor inramade av murar eller stängsel. Jag tror eleverna fortfarande använder skoluniform, kanske för att motverka utanförskap. TV-programmen är i stort sett alltid dubbade till italienska. Det kan vara en bidragande orsak till att många italienare inte gärna pratar engelska. Till och med ungdomarna drar sig för att kommunicera med en "svengelsk" tant som jag.
Faluns klotter uppfattas endast som "tags" (signaturer) jämfört med Roms nedklottrade fasader.
Falu Kommuns hållbarhetsarbete, speciellt miljön, är både nationellt och internationellt ledande. Varje gång jag ser "sophögarna" runt om i Europas natur kan jag inte låta bli att fundera på framtidens barn. Vem ska plocka ihop allt skräpet?
En vanlig "utsmyckning" på Roms fasader.
Falun diskuterar hur vi ska få till en ekonomiskt effektiv äldreomsorg som samtidigt håller en hög kvalite. Vi diskuterar om det är pensionären eller behovsbedömmaren som ska avgöra på vilket sätt hemtjänst-timmen ska användas. I Rom finns det åldringar som har samtilga sina personliga tillhörigheter inpacketerade på en rullstol. Möblemanget består av tidningspapper/kartong som utgör säng och en uppochnedvänd plasthink används till stol. Några pensionärer "parkerar" sig på en refug mitt i trafiken i hopp om trygghet och att en förbipasserande avstår några cent.
(klicka för större bild) 
"Särskilt boende" för två äldre damer i Rom. "Centralt boende" i en av Roms stadsparker.
Rätten till "mat och bostad" varierar allt från Vatikanen, slott, centrala lägenheter, katakomber, plåtskjul till en parkbänk i "stadsparken". Tiggarna i flera gathörn fick mig att till slut bli avtrubbad. Även djuren tar man omhand om genom gigantiska "fågelbord" och fristäder för vaccinerade, kastrerade katter som fick mat och vatten serverat i rena skålar varje dag.
Vet inte hur många offentliga toaletter jag beökte och varje gång konstaterat att här är det inte läge att vara handikappad. Enkelt avhjälpta hinder år 2010 gäller tydligen inte i Rom i alla fall.
Ett gigantiskt fågelbord.
Dom gigantiska ytorna som vi svenskar faktiskt har tillgång till i vårt vackra avlånga land. I Sverige delar 9 miljoner människor på ett land i Italien är motsvarande summa 59.
Jag konstaterar att jag är lycklig lottad över att få vara Falubo, frisk och befinna mig mitt i livet.
