Maria Gehlin - Falupartiet

Bland Kommunstyrelsens ärenden 2013-04-02 föreslog man att Skolnämndens uppgifter skulle överföras till Kommunstyrelsen. I en sammanfattning/bakgrund hänvisar Kommunstyrelsens presidium, Jonny Gahnshag (S), Susanne Norberg (S) och Mikael Rosen (M) till Kommunallagen 6 kapitlet 1-5§ om Kommunstyrelsens ansvar att utöva tillsyn över verksamheten. Detta ansvar innebär bla att följa frågor som påverkar kommunens ekonomi och utveckling. I sin skrivelse nämner ”de tre” att Skolnämnden under flera år gjort underskott och att man under 2013 befarar ett underskott inom gymnasiet på 30 mkr. ”De tre” anser att situationen är ohållbar och hemställer hos Kommunfullmäktige att entlediga den dåvarande Skolnämnden. Vidare föreslår man att Skolnämndens uppgifter överlåts till Kommunstyrelsen. Faluns Kommunstyrelse begränsar utskottets storlek och utser ”Politikernas Rolls Royce”, Viktor Zakrisson (S), Richard Holmqvist (MP), Mats Dahlström (C), Susanne Norberg (S) och Mikael Rosen (M) för att lösa skolans uppdrag”! Ett litet handlingskraftigt ”skol-utskott” hade bildats. Här skulle bakas andra bullar!

 

Om man blickar tillbaka på Kommunstyrelsens Barn-och Utbildningsutskotts protokoll blir man knappast imponerad. Som vän av ordning funderar jag vad utskottet åstadkommit avseende skolans ekonomi och utveckling. Den ekonomi och utveckling man värnade så om för ett år sedan.

- 78% av ärendena är löpande beslut. Dvs. beslut som även den ”Inkompetenta Skolnämnden” klarade av att hantera (tex motioner, medborgarförslag, överklaganden, yttranden osv.)

- 19% är rena Informationsärenden.

- 3% är verkställande beslut och de flesta avser upphandlingen av städ för skolan. Dvs ett uppdrag som gavs redan föregående mandatperiod.

 

För fyra år sedan (inför föregående val) satt samtliga politiska partier ute på förskolan Främby Hus och lovade att antalet barn per årsarbetare skulle minska. Och det relativt omgående!

Om man tar del av Skolverkets senaste statistik kan man läsa följande:

- Förskolan – inskrivna barn per årsarbetare är 5,9 i Falun. För samtliga kommuner ligger snittet på 5,3

- Förskolan – inskrivna barn per avdelning är 17,7 i Falun. För samtliga kommuner ligger siffran på 16,9.

- Fritidshem – antal inskrivna elever per avdelning är i Falun 50,9. För samtliga kommuner ligger siffran på 40,1.

- Förskoleklass – antal elever per lärare i Falun är 18,4. För samtliga kommuner ligger snittet på 15,6.

 

Men det är ju bra. Då har ju Faluns politiker redan vallöftet klart (igen). Mindre barngrupper!

Vaknar  i Falun på morgonen-  inte helt vaken. Har under sex veckor haft en fantastisk resa med min kärlek Peter Gehlin. Konstaterar att allt är inte guld som glimmar, men att Sverige tar silver i det mesta.

Jag kommer aldrig mer att gnälla på Sveriges välfärd (men däremot förbättra den).

 

Som svensk medborgare kommer jag från och med nu att vara en stolt skattebetalare.

Som politiker lovar jag att så länge jag får bestämma kommer skatteintäktena att användas på ett annorlunda sätt. Mitt löfte till innevånarna innebär att männskligheten måste  ta tilll sig två förhållningssätt:

- Sluta konsumera och fundera på vad du behöver - EGENTLIGEN! Jordens resurser är inte oändlig!

- Utbildning är den viktigaste aspekten för ett välfärdssamhälle. Halleluja! Prisad vare skolan!

 

Vaknar i Quito. Tar en varm dusch. Den första varma duschen på en vecka. På Kapawi Lodge värmdes vattnet upp av solen. Och sol har det varit ont om under vår vistelse i Amazonas. Däremot har det varit varmt och fuktigt. Träffar Andreas, en 20-årig kille från Storfors som är på väg att volontärarbeta på Galapagos. Och kan man tänka sig.......Även hans bagage blev kvar i Miami......... Amercan Airlines har definitivt något att jobba med (släng er i väggen Falu Kommun). På oss imponerar AA inte.

Vi lånar ut strömadaptern till Andreas. Lämnar kvar tandkräm och ett par sneakers. Vet ju själv hur kul det är att stå där utan packning.

 

Flyger till Guayquil och tar in på ett flott hotell (Sonesta). Njuter av den höga standarden. Skickar meddelanden till våra barn och mammor: "Nu kommer vi hem igen". Ytterligare ett plan till Miami. Känner mig väldigt stolt som klarat 14 flygresor under sex veckor.  Utan vin dessutom! Känns skönt att vara landkrabba. Snart bara 2 flyg kvar. I Miami är det kaos som vanligt. Tre timmar för att lämna och hämta packning. Sen aviserar dom dubbelbokning på planet. Mitt i alltihopa går brandlarmet (Håhå jaja)

Över Atlanten. Fy f-n, känner mig som en snorloska. Försvinn turbulens Försvinn!. London känns som Borlänge. Stockholm som Falun. Oh Sweden here I am! And Pontus is here also :-D Thank you Lord!

 

Vaknar tidigt på morgonen. Konstaterar att jag vant mig vid djungelns alla ljud från apor, grodor, syrsor och andra insekter. Är dessutom inte längre några bekymmer att dela sovplats med kackerlackor, gnagare och fladdermöss. Gör en båtexepedition för att ännnu en gång få njuta av Amazonas djur- och naturliv. När vi lämnar Kapawi-lodge följer ett tiotal kornblå fåglar med oss utmed floden. Känns en smula vemodigt att behöva lämna dessa gästvänliga Achuarer. Kliver iland vid den by som ligger i anslutning till "flygvägen". Besöker Celestinos bror som är "hövding" för den här byn. Samma procedur som tidigare med artiga fraser. Wina jai (jag anländer), Chica och personliga presentationer. Celestinos bror frågar oss varför vi (jag, snyggingen och kusinen) gjort besök i så många olika byar och dessutom övernattat? (djungel-trumman?). Den "normala turisten" brukar bara göra ett besök. Vi svarar att vi tycker det är väldigt intressant att få del av deras kultur. Att deras kultur skiljer sig avsevärt från vår egen. Att det tar tid att smälta alla intryck. Innan vi lämnar hyddan köper vi hantverk.

 

Serveras lunch (sista i Amazonas?), en matlåda, i väntan på flygplanet. Ett tiotal barn tittar nyfiket på oss gringos och väntar på stålfågeln. Ett littet flygplan för sex personer (inklusive flygkaptenen) tar oss ut från regnskogen.

"Wea jai" (Hej då) Amazonas. Det har varit en helt fantastisk vecka!  Sorgligt? - (nej jag tror det bara regnar igen). Vi lovar att kämpa för "vår" regnskog! 

  

"Indian-stammen" Achuarer levde i stort sett helt isolerade från den övriga männskligheten till början av 1970-talet. De levde helt i harmoni med regnskogen och förbrukade inte mera av jordens resurser än nödvändigt. I början av 1990-talet förstod Achuarerna att deras regnskog och tillvaro var hotad genom det gigantiska konsumtionssamhället i övriga världen. Oljebolagen vill åt oljan som finns under regnskogen. Money talks!

 

Achuarerna valde att ta upp kampen mot oljebolagen och regeringen, men utan att ta till vapen. Istället nyttjade man kunskaperna från det "moderna samhället". Kartor togs fram över Amazonas. Man utbildade och informerade befolkningen om deras rättigheter och skyldigheter. De äldres kunskap och erfarenhet samlades ihop och tecknas ner till framtiden. En kunskap man sedan dess försöker sprida till resten av världen.

 

År 1993 startade ett projekt mellan en välbeställd man från Guayquil och The Achuar people. Starten på Kapawi ecolodge . Det är en lodge ("hotell") för 30 gäster. Lodgen bedrivs ekologiskt och har alla bekvämligheter man behöver som tex. dusch, vattentoaletter, enkelrum mm. Varje dag serveras man fantastiskt god mat. Rejäl frukost och alltid trerätters lunch och middag. Personalen är helt klart utbildade för att arbeta inom servicebranschen.

Varje dag finns fantastiska möjligheter att ta del av Amazonas regnskog och Achuarernas vardag. Du har alltid sällskap av profesionella guider så fort du befinner dig utanför lodge-området. Guiderna har mycket goda kunskaper om naturen, djurlivet och kulturen hos lokalbefolkningen. Lodgen symbol är en mycket vanlig och vacker fågel från närområdet - "Stinky Turkey"

 

Sedan 2003 är Kapawi ecolodge en verksamhet som till 100% ägs av Ecuadors Achuar-stam. Om några år hoppas man på att även all personal ska vara Achuarer. Förhoppningsvis få fler urinnevånare möjlighet att vidareutbilda sig så att fler lodger kan öppnas. Målet är att få behålla Sydamerikas fantastiska regnskogen och den värld vi lever av. Achuarerna vill fortsätta leva  på det sätt man gjort sedan urminnes tider. För en man utan Arutam (regnskogens själ och styrka) är ingen man. Utan regnskogen finns inget männskligt liv eller ett liv efter detta.

Och även fast vi i Falun inte lever i närheten avAmazonas regnskog så har det med säkerhet även betydelse för vår fortsatta existens.

Idag är den soligaste dagen på hela veckan. Dagens första timmar ägnas åt fågelskådning med teleskop. Efter frukost tar Matteo (en Achuar-guide) fram "the blow-gun" och visar hur det fungerar när man jagar med "blåsrör. Med blåsröret kan Achuarerna döda en fågel på 30 meters håll (tex. uppe i träden). Innan doppas pilarna i Curare som är ett gift /läkemedel vilket slår ut musklerna. Jag klarar "bulls-eye" två gånger av tre. Är kanske inte så konstigt att snyggingen kallar mig "sin Amazonas kvinn"a.

Under förmiddagen har vi ett långt samtal med Celestino (Vår Achuar-guide). Pratar mycket om deras kultur och förhållningssätt. Vi är så lika men ändå så olika.

På eftermiddagen blir vi insläppta i köket. Celestino, som annars aldrig lagar mat, hackar löken. Snyggingen trivs som fisken i vattnet. Hackar färsk koriander. Kusinen pressar lime. (Ett kök för kvinnor :-D). Tillsammans med Kapawi Lodge fenomenala guide, Isidro, lagar vi en typiskt Sydamerikansk rätt - Chevice med palmhjärta. En fantastisk avslutning på vår vecka i Amazonas. "Arga kocken skulle slå fri-volter".

Vi "Gringos" som valde bort Ayahuascan vaknade till en ny dag pigga och glada. Åkte tillsamans med en Kanadensisk familj och deras guide Omar för att besöka skolan i Kapawi. På skolan studera 120 elever från förskoleklass (6 år) till gymnasiet. Elevernas utbildningsnivå på gymnasiet är lägre jämfört med svenska barn. Tillgången till utbildningsmaterial och böcker är obefintlig. För några dagar sedan hade byns första dator installerats. Utbildningen utfördes till stora delar tack vare volontärer. Några hade lärarutbildning, andra inte. Vi mötte en klass på på cirka 15 gymnasieelever och deras lärare Elisabeth. Hon är en utbildad lärare i engelska och kommer ursprungligen från Ungern. Tack vare henne hade en ung kille vid namn Oleg fått möjlighet att studera på univesitet. Det är endast ett fåtal Achuar-elever som får möjlighet till högskolestudier. Han förväntades återvända efter sin utbildning till Amazonas och Achuarerna för att arbeta på en nybildad lodge i en närbelägen by. Med utbildade urinnevånare och stöd från medvetna världsmedborgare hoppas den här Indian-stammen på att kunna bevara regnskogen och sitt ursprungliga levnadssätt. Utbildning och turister är alltså deras vapen mot oljebolagen. Elisabeth (läraren) har startat en fond som bidrar till Olegs och andra Achuarers utbildning. En ambition från Elisabeth är att kunna ge alla elever en "solcellslampa" för att de ska kunna göra sina läxor efter mörkrets inbrott.

 

Oleg och en annan skolkamrat visade oss runt i regnskogen under en timmes tid. De berättade om olika projket som gick ut på att bevara och föra vidare kunskap/tradition från de äldre Achuarerna. Bla. hade eleverna byggt upp ett vindskydd av palmer för att visa hur det går till när Achuarerna ber om att få "styrka från regnskogen".

På vägen hem mötte vi en sköldpadda

Eftermiddagen ägnas åt fiske. Vi stänger av motorn och lägger till i en vik. Det är jag, snyggingen, kusinen, Lorena (en guide/tolk), Celestino (vår Achuar-guide) och Rodrigues (vår "båt-chaufför"). Vi fiskar med metrev och krok. Till bete har vi små köttbitar. Kroken kastas för hand  så långt som möjligt. Stömmen för ut betet ytterligare en bit. . Snyggingen får en piraya på kroken, men den släpper alldelens vid båtkanten. Rodrigues får två Catfish på 1 kg vardera. Hans hemlighet var att han hade små sänken på reven. Det är lågsäsong för fisket i Amazonas.

 

På kvällen serveras vi en tre-rätters middag som är typisk för lokal-området. Förrätten är en kycklingssoppa. Till det serveras juice i lerskålar. Huvudrätten består av fisk och palmhjärta som lindats in i bananlöv från regnskogen (som folie). Knytena läggs på glöden i cirka 30 minuter (i vårt fall ugnen). Till det serveras "matbanan". Anghill (managern), Celestino (vår Achuar-guide) och Rodrigues (vår båt-chaufför) gör oss sällskap under middagen.

Tidig morgon och kusinen är trött. Jag och snyggingen ger oss ut på en expedition på floden tillsammans med våra två guider. Ser fler färgglada fåglar. Dagligen möter vi pappegojor. Plötsligt ropar någon till att det simmar en Kapivara framför båten. Men ju närmare vi kommer djuret desto tydligare blir bilden. Det är ingen Kapivara....... Det är en Jaguar........På några sekunder försvinner Jaguaren in i regnskogen. Att få se en vild Jaguar är mycket ovanligt och ett gott omen. Achuarerna är helt säkra på att de återvänder som stolta djur till regnskogen när de dör. Senare samma dag får vi reda på att en god vän avlidit efter en kortare tids sjukdom.

 

Nästa expedition är en två timmar lång promenad i Amazonas. Idag ska Celestino (vår Achuar-guide) visa hur man gillrar fällor och jagar. Jag, snyggingen och en Achuar helt ensamma i djungeln. Här skulle jag inte vilja bli lämnad ensam och övergiven. Hittar ett fågelbo med tre ägg. En kollibri kollar in min tröja (undrar om jag är en blomma). Efter en två timmar lång promenad i regnskogen når vi till slut flodkanten. Båten som ska hämta upp oss har ännu inte anlänt. Celestino framkallar ljud genom att blåsa i händerna som en lergök. Ingen respons! Han går då upp på en höjd och tar en grövre träpinne som han slår mot ett ihåligt träd. "Djungeltrumman" ekar över floden. Efter 20 minuters väntan anländer en båt för att hämta upp oss. Men det är inte den båt som var planerat från början. Efter några minuters båtfärd är vi tillbaka vid Kapawi Lodge.

 

Den här kvällen hade vi fått en möjlighet att delta i en ceremoni och prova Ayahuasca. Man beger sig till ett vattenfall tillsammans med Schamanen. I byn erbjuds deltagarna att dricka tobak (smakade tydligen som fimpar i ett vattenglas) och dricka Ayahuascan. Deltagarna sitter ner . Schamanen "hummar" och rensar bort dåliga andar genom att slå blad mot varandra som kastanjetter. Schamanen skickar ut alla dåliga andra i rymden. Alla deltagarna kräks innan brygden får effekt. Palmblad läggs ut som sängar på marken. Deltagarna får en filt över sig. Sen ligger de under stjärnhimlen i flera timmar. Förhoppningsvis är stunden förknippad med positiv energi och syner. Dagen efter ventileras upplevelsen. Schamanen tolkar deltagarnas upplevelser och berättar om sina egna förnimmelser. Jag och snyggingen delar på en flaska vin

Uppe med tuppen som vanligt. Här borta i Amazonas, långt borta från civilisationen gäller det att nyttja dygnets ljusa timmar. "Motor-kajaken" puttrar sakta fram på floden. Det brisar varmt och skönt mot kroppen. Kliver iland på en sandbank som ligger i anslutning till en ö. Ännu en morgon som gjord för fågelskådning. Efter frukost tar vi fram havskajakerna. Den här gången ger vi oss av nedströms. Behöver inte paddla speciellt mycket. Strömmarna gör jobbet åt oss. Glider sakta fram på floden och tar del av Amazonas natur- och djurliv. Regnskogens grönska omsluter floden som två gröna väggar. Vattnet är brunt av jord och lera. Celestino (vår Achuar-guide) välter kajaken men kommer vant upp igen. Var tydligen inte första gången. Dagens höjdpunkt var mötet med två delfiner (Pink River Dolphins). Dom kan bli 2 meter långa och väga upp emot 200-250 kg. Tack vare att jag och snyggingen bara gled på vattenytan med vår kajak så blev dom inte rädda. Hade delfinerna precis bredvid oss (2 meter).

 

En rejäl lunch. Smakar som vanligt utsökt. På med gummistövlar, "jaktbyxor", långärmad tröja och mygga. I Amazonas regnar det i stort sett varje dag trots att det är deras torrperiod. . Och gissa om det kan regna (släng dig i vägen svensk sommar). För en vandring i regnskogen är gummistövlar ett måste. Det är alltid blött och lerigt på marken. Balanserar ofta över träsk på trädstammar och enkla broar. Mygg och knott finns det gott om, men det funkar bra med kläder och mygga. Under en 2-3 timmar lång vandring berättar Celestino (vår Achuar-guide) om regnskogens apotek. Växter mot smärta, dåliga magar, hosta, myggbett, Malaria och blodstillande. I skydd av mörkret ger vi oss ut på ännu en ficklampstur. Insekter och färgglada fåglar. Möter Kajmanen igen (krokodil). Troligtvis är det samma som vi mött tidigare. För Kajmaner lever gärna ensamma i sina inmutade revir. Sa jag att de är "kannibaler".

Djupt i Amazonas regnskog lever en Indian-stam som heter Achuarer. De levde i stort sett helt helt isolerade från den övriga männskligheten fram till början av 70-talet. Hälften av befolkningen (8000 människor) lever på den Peruanska sidan och bedriver projekt tillsammans med gruv- och oljebolagen. . Den andra hälften (8000 människor) bor i 74 olika byar djupt inne i Ecuadors regnskog. De Achuarer som bor i Ecuador bedriver en kamp för att få behålla regnskogen och det levnadssätt man haft sedan urminnes tider. Deras vapen är att utbilda befolkningen, informera om rättigheter, "bevarar gamla kunskaper" och satsa på eko-turism.

 

Under en veckas tid har vi levt tillsammans med Achuarerna i Ecuador. Fått insyn i deras vardag. Starten på "deras civiliserade samhälle" började för ungefär 70 år sedan då spanska missionärer lärde Achuarerna att "bygga hus"/hyddor, utbilda befolkningen i spanska och införa den katolska läran. Idag anser de flesta Achuarer att de är katoliker. Alla barn går 12 år i skolan fast det inte finns någon skolpikt. Endast ett mycket litet antal elever får möjlighet att studera på universitet. Man besöker aldrig en Achuar om man inte fått en inbjudan.

 

Deras bostäder är enkla hyddor. Oftast har hyddorna inga väggar utan består i stort sett av ett tak. Mitt i hyddan brinner en eldstad, mycket för att hålla bort myggen och impregnera taket. Halva hyddan är "vardagsrum" och den delen av huset där man tar emot gäster och umgås med varandra. Den andra delen är deras "sovdel". Ibland omgärdas sovdelen av ett enkelt plank- eller vassvägg. Men oftast är väggen helt visuell (man tänker sig väggen). Till "sovdelen" har endast mannen i huset, kvinnorna och barnen tillträde. Maten tillagas över öppen eld.

 

Achuarerna gifter sig i unga år men först sedan ungdomarnas fäder anser att de är mogna för det. Pojken måste först bli en man för att kunna bli en bra make och far. Flickan måste först bli en kvinna för att kunna bli en god maka och mor. Männen jagar, fiskar, bygger hus och försörjer hemmet med ved. Kvinnan lagar mat, tillverkar husets Chica (en slags öl) och tar hand om barnen. Kvinnan kan rent teoretiskt skaffa sig universitetsutbildning, förutsatt att hon samtidigt klarar av att ta hand om barnen. En pappa som synligt tar hand om barnen blir kallad Mandarina (Toffel). Mannen kan ha flera hustrur men få väljer det alternativet då det bara innebär större försörjningsplikt och rivalitet mellan fruarna vilket oftast leder till osämja. När paren gifter sig flyttar mannen hem till kvinnans hemby där man bygger sig en egen hydda. En Achuar familj har i snitt 10 barn. De par som bara får söner får får acceptera att de måste klara sig själva på äldre dar. Det är teoretiskt möjligt att skilja sig, men i praktiken i stort sett omöjligt. För paret kommer troligtvis att dela samma by även fast de inte längre delar hydda. En man kan gifta om sig. Det kan aldrig kvinnan. För mycket få män vill "ta över en använd fru" och dessutom få någon annans barn på köpet. Som kvinna jagar/fiskar du inte och har därför svårt att försörja familjen. Det är kvinnans lott att ta hand om barnen vid en skillsmässa. Achuarerna är generellt väldigt blyga och man undviker att titta för mycket i någon annans ögon. Männen är väldigt svartsjuka. Andra män bör därför undvika att stirra för mycket på andras fruar. Kvinnan bär knälång kjol och t-shirt. Mannen bär hellångt höftskynke och t-shirt eller kortärmad skjorta. De flesta går barfota. Vid speciella tillfällen som tex jakt och högtid bär männen ett färggrant pannband tillverkat av fjädrar av Toucan och Currasow (fåglar) och målar ansiktet med olika mönster. Kvinnorna målar också ansiktet men mera för att det är vackert. Rent genetiskt verkar många sydamerikakanska män ha mycket hår på huvudet. Många spara ut håret och knyter upp det i en hästsvans.

 

Det enda ljus som finns nattetid är batteridrivna ficklampor och några få sollcellslampor. Achuarerna nyttjar därför dagsljuset så mycket som möjligt genom att gå upp tidigt på morgonen och lägga sig tidigt på kvällen (20.00). Tidigt innan gryningen kommer (04.00) samlas hela familjen. Man dricker ett speciellt te för att tömma sig (kräkas). Sen dricker man Chicha och berättar om nattens drömmar. Drömmarna tolkas och används som vägledning i vardagen. Den här stunden är dygnets viktigaste tidpunkt för familjen. Det är vi den här tidpunkten som familjen anförtror varandra viktiga händelser.

Dagen börjar med fågelskådning "nere i vårt träsk". Efter en stadig frukost (som vanligt) åker vi iväg till en plats i regnskogen som heter Pitzacocha Lagoon. Idag ska Celestino (vår Achuarguide) berätta om " the spirit of the rainforest".  

I regnskogen finns tre växter som Achuarerna använder för att få kontakt med sitt undermedvetna, vägledning, positiv energi och styrka. En är den växt man tillverkar Ayahuasca av. Den andra är en tobaksplanta. Den tredje är en växt som även finns tillgänglig i Sverige (har glömt vad växten heter). Samtliga växter gör att man får hallucinationer. Vid sorg, osämja, depression och andra tillfällen när människan behöver vägledning använder man sig av någon av de tre växterna för att få kontakt med "the spirit of the rainforest". Ayahuascan är vanligast. När manliga Achuarer genomför proceduren ger dom sig ut i regnskogen, söker upp "en helig plats" som ett vattenfall, en stor sten, eller ett gammalt träd. Man ber om Att få Arutam vilket är regnskogens styrka. Achuarerna sjunger, dricker Ayahuasca och ligger sedan på ett palmblad där man mediterar. När pojken är mogen och ska bli man tar hans fader med honom ut i regnskogen för att genomföra den första ritualen. Pojken förväntas se "ett starkt djur". Pojken ska efter cermonin inte berätta för någon vilket djur han mött. Om han inte ser ett djur den första gången så gör man om proceduren. Ritualen förväntas göra honom till en bra medmänniska, jägare, fiskare, make , mm. Flickorna dricker Ayahuascan hemma tillsammans med någon av byns kvinnor. Hon ber om styrka från Nunkuti för att bli en bra maka, moder och få bra grödor. Kvinnorna förväntas aldrig se ett starkt djur i samband med ritualen. Äter lunch ute i djungeln.

 

På eftermiddagen besöker vi en " yngre by" vid Pastaza River. Här bor 75 personer. Byn har ingen schaman och vi bjuds därför in till byns "hövding". Han är 27 år och lever tillsammans med sin 25-åriga fru och deras 5-åriga son. Besöket genomförs på liknande sätt som tidigare. Vi serveras Chica, presenterar oss för varandra och ställer frågor. Det märks att den här mannen är "modernare" i sitt förhållningssätt än schamanen. Han skrattar med oss och vågar möta våra blickar. Vi vet att han pratar spanska. Hans fru står bakom honom. Hon deltar inte i diskussionen men lyssnar roat på det vi berättar. Några bybor " slinker förbi" och tittar nyfiket på oss. Chican smakar bättre än de vi druckit tidigare. Innan vi åker vidare tar vi del av kvinnorna och barnens hantverk. Lägger ytterligare några alster till samlingen. När mörkret infinner sig ger vi oss ut på en "ficklamps-promenad". Djuren och insekterna håller fortfarande konsert i regnskogen. Möter en Kajman.