Skolan som varumärke

Just nu pågår en debatt i massmedia kring marknadsföring av den kommunala skolan. I ena ringhörnan har vi personal som är arga, missbelåtna och bara tycker att vi lägger på dom mera arbetsuppgifter. I den andra ringhörnan har vi personal som säger - Äntligen, vi vet att vi är bättre än friskolorna och stolta över det arbete vi utför. 

"Skolans varumärke" är ingen vanlig kompetensutveckling. Det handlar om den kommunala skolan vill vinna eller försvinna!
Varje kommuns kommunfullmäktige fördelar resurser till barnomsorg och skola utifrån faktiskt barn/elevantal. Som skolnämndspolitiker fördelar vi sedan pengarna till den verksamhet som faktiskt tar hand om barnen/eleverna. Friskolorna får sitt tillstånd att starta från Skolinspektionen. Jag kan som skolpolitiker i Falun aldrig bortse från Skolinspektionens beslut. Enligt lagen har friskolorna rätt till sammma ekonomiska ersättning som vi ger till vår egen verksamhet. Enkelt uttryckt, dit eleverna går dit går pengarna. Om vi har en kostnadsdrivande och dyr kommunal verksamhet har friskolorna rätt till samma ersättning. Om vi har en billig kommunal verksamhet får inte friskolorna mer än det vi själva förbrukar.
Det enda sättet att få behålla pengarna inom den kommunala skolan är att behålla eleverna. Detta faktum kan ingen politiker i Falun ändra på.
Jag har fått brev från arga lärare (kommunal anställda) som hävdar att "det handlar om att den kommunala skolan idag inte är bra"(?). Jag har fått brev från föräldrar som uttrycker sin besvikelse över att skolans personal försöker använda föräldrarna i en kamp mot arbetsgivaren. Eller som en mamma utryckte det - Personalen lägger en mental blöt filt över mig som förälder, när man på föräldramöten ondgör sig över de neddragnigar som gjorts inom skolan.

För en tid sedan var jag med i direktsändning på radion (Radio Dalarna).  Temat var "den kommunala skolans besparingar gör att köerna till friskolorna ökar". Jag kunde ganska omgående slå hål på myten. Friskolorna får samma ersättnig som den kommunala skolan. Frigrundskolorna hävdade att dom hade en kö på upp mot tusen elever bestående av 1, 2, 3, 4 och 5-åringar. Om jag ska beakta detsamma hos Faluns kommunala skolor så har vi flera tusen barn i kö. För gymnasieskolan hade jag den senaste statistiken. Faluns kommunala gymnasieskola hade hösten 2009, 6 % tomma platser. Borlänge kommuns kommunala gymnasieskola hade 4 % tomma platser. För Faluns gymnasiesfriskolor utgjorde antalet tomma platser i snitt 22 %. Snacka om att friskolorna kunde ha skaffat sig gratis reklam om jag varit dåligt påläst.

I Dala -Demokraten den 2/11-09 riktas kritik till Faluns praktiska gymnasium ("Det lät så bra - men var rena lekstugan"). Den kritik man framför från Skolinspektionen och eleverna hade jag hört från föräldrar redan för två år sedan. Trots att jag är skolnämndsordförande i Falun har jag ingenting att säga till om när det gäller Faluns friskolor. Det jag slås av när jag läser hela artikeln (ett helt mitt uppslag) är att vare sig rektor eller personal uttalar sig i artikeln. Om man tänker efter kanske det inte är så konstigt. Skolans kvalite (eller bristen på) är helt beroende av verksamhetens innehåll. Alltså den ledning och arbetsinsats som personalen utför. Vem eller vilka går frivilligt ut och deklarerar att vi gör ett dåligt arbete? Vem väljer att bita den hand som föder en?
Den här artikeln kan få ödesdigra konsekvenser för Baggiums existens i Falun. Å andra sidan är det ingenting jämfört med dom elever som drabbas. För skolan är väl ändå till för eleverna?

Faluns kommunala skolor behöver inte avsätta en massa tid till utbildning i "Skolan som varumärke". Det som däremot är nödvändigt är att man för fram allt det man är bra på till barnen och föräldrarna. Tex att Faluns kommunala skolor har bättre resultat än riket, eleverna har vunnit SM i flera sammanhang,  är nationellt ledande i jämställdhetsarbete och miljöarbete. När det finns kritik ska det framföras till ledningen och inte till eleverna och föräldrarna. Hur hade det sett ut om Volvos försäljare talat om för kunderna vilken skrotbil man företräder. Låga försäljningssiffror, avsked och slutligen konkurs (köp en BMW istället).

I dagens Falu-Kurir kan man läsa att utvecklingsarbetet "Skolans varumärke" har en "osedvanligt dålig tajming". Tack och lov att det inte är för sent!

Klicka här för att läsa mer:
LÄS ARTIKEL I FALUKURIREN 
&
LÄS OCKSÅ ...


Huka er gubbar, för nu laddar vi om!

I Sveriges Kommun och Landstigsförbunds (SKL) tidskrift "Toppolitiker" finns en artikel med överskriften "Fortfarande flest män i toppen". Den menar att bland förtroendevalda i kommuner och landsting är könsfördelningen jämnare än inom flertalet andra samhällssektorer (1).
Samtidigt belyser artikeln väldigt tydligt att det är jämställt fram till den högsta posten men där är det stopp. Bara 20 % av komunstyrelseposterna innehas av en kvinna. Ändå är det bättre än förra mandatperioden. Den typiske ordföranden i Sveriges kommunstyrelser, är en man mellan 50-65 år född i Sverige och gift (2).
Kvinnorna ansvarar i större utsträckning för så kallade "mjuka verksamheter" och män för tekniska och "hårda" nämnder (3).

Vän av ordning frågar sig naturligtvis hur det här stämmer överens med Falun.

Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ. I Falun består den av 61 ledamöter, vilka är de personer just du röstat in i samband med 2006 års kommunalval. Kvinorna representerar 39 % av församlingen och männen 61 %. Den typiske kommunfullmäktige ledamoten i Falun är en man på 57 år (1).

Den högsta politiska posten i Falun (Komunfullmäktiges ordförande och Kommunstyrelsen ordförande) har i Falun aldrig innehavts av en kvinna. År 1641 instiftade Drottning Kristina Faluns stadsprivilegier. För den som vill och orkar göra ett besök i "Faluns slott" = Rådhuset, blir snabbt varse att väggarna pryds av män, män , män, män , män (och dom är tråkigt nog inte ens lättklädda) och Drottning Kristina. Hon abdikerade under 1600-talet från Sveriges tron och gifte sig inte ens med en kvinna (2).

Faluns kommuns styrelser och nämnder styrs till 61 % av män. Precis som i riket så ansvara kvinnorna i större utsträckning för de "mjuka nämnderna". Medelåldern på Faluns orföranden är 61 år. Den typiske Kommunstyrelseledamoten är en man på 58 år. Den typiske politiska gruppledaren är en man på 57 år (3). 

Summan av kardemumman är att den typiske toppolitikern i Falun är en svenskfödd man på 58 år. Vad anledningen är till att så få kvinnorna når den absoluta toppen kan man fundera över. Kanske är det ett självförvållat könsmönster hos oss kvinnor. Eller som den manlige Mc Donalds chefen sa: Bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Bakom varje framgångsrik kvinna ligger en tvätthög!.
Kanske är det jätteproppen Orvar (med M) som anser att man ska slita ut en man i taget. 
Idag förstår jag i alla fall varför skola och ungdomsfrågor inte räknas som tillväxtpolitik!

Om du vill kontakta mig:

Mail: [email protected]
Telefon: 073-816 2777

www.falupartiet.se


RSS 2.0