Dag 27 - Paradiset Trawangan på Giliöarna

Klockan är 07:00 då Ketut möter upp oss vid hotellets entré. Kör oss till hamnen i Padangbai. Biljettförsäljningen för färjan tar inte emot kort så vi måste få tag på en bankomat. Jag och snyggingen blir erbjuden att åka bakpå en varsin vespa till närmsta ATM. Min chaufför är en lite yngre förmåga som frågar var vi kommer ifrån.
- Hur mår du, säger han på knagglig svenska. - Bra, svarar jag.
En stor båtbuss tar oss sedan på en cirka två timmar lång båttur ut i havet. Vi hamnar bredvid två unga killar från Sala (Emil och Johannes). Ett mycket trevligt och roligt samtal gör att tiden bara flyget iväg. När vi kliver av båten åker de vidare till nästa Ö. Blir både stolt och glad över att Sverige blir representerade av så fina och trevliga svenska ungdomar.
 
Hamnar på Giliön Trawangan. På ön finns inte ett enda motorfordon. Om du vill ta dig runt här är det hästtaxi, cykel eller till fots som gäller. Fina, långa och rena sandstränder med gott om utrymme. Försäljningen är inte lika påtaglig som Denpasar. Hamnar på en sandstrand där vi är i stort sett ensamma. Badar, badar, badar!
Här kunde vi definitivt ha stannat några dygn ommvibvetat det här innan vi bokade hotell. Efter en halv dag i paradiset tar vi båten tillbaka till fastlandet igen. Efter två timmars båttur anländer till den enkla hamnen. Sitter och väntar i båten på att bli utsläppta. Båten påminner om en bunker. Plötsligt öppnas dörrarna upp och ett tiotal ”taxichaufförer” klämmer sig in genom båtdörren. De skriker och gormaR. Beter sig som om vi vore föremål på en auktion.
- Ingen biljett ingen transport. Pekar ut oss som boskap, ”du åker med mig” och ”ge mig din biljett”. Rycker och drar i passagerarna och deras väskor. En tjej svarar ”kan jag åtminstone få resa på mig först”.
Efter en kort stund förstår vi att de har provision på antalet utförda passagerare Och troligtvis får ersättning per biljett.  Vi svarar lugnt att vi redan har ordnat transport och får passera”Gå”. Hysteriskt skönt att ha en ”egen privatchaufför” vid ett sånt här tillfälle. Blir glad när vi ser Ketutbvönta på oss vid sin gröna bil.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0