"Matkulturen" i Peru och Ecuador

Har vistats i Peru under tva veckor och utan att ha nagra vetenskapliga belagg sa tror vi oss anda ha fatt en viss uppfattning om landets matkultur. Perus basfoda ar definitivt potatis . Den serveras kokt, stekt, pressad, mos, gratang, pommes frites, potatisplattar, soppa och som forratt pa en salladsbadd, Nar du gar efter gatorna koper lokalbefolkningen kall kokt potatis och kokta kalla agg med en kall sas pa av gatuforsaljare. Potatisen infordes fran Sydamerika till Sverige under 1500-talet. Potatisen blev en mycket viktig del av den svenska matkulturen och lyfte naringsmassigt svensk mat som tidigare i stort sett bara bestatt av rovor.
Om du har lite mera att leva av sa kompletteras middagen med Alpaca-kott eller kyckling. Marsvin ar en delikatess. Man tar till vara allt kott pa djuret nar det slaktas, tex inalvor, klovar, mule osv. Agg finns det ocksa gott om. Varje morgon serveras vi kokt, stekt agg eller aggrora.
 
Farska exotiska frukter och nypressad juice ar en sjalvkarhet dagligen. Har smakat katusfrukt (smakar som mango med sma fron i) och en frukt som heter ungefar Grenadilla vilken utseendemassigt paminner om apple/paron (smakar som krusbar med stora froer i). Bananerna ar mindre och sotare. Det finns aven en speciell "matbanan" som maste tillagas innan man ater den. 
 
Chevice ar en typsikt spansk matratt. Det ar som en soppa med tomat, lok och rakor eller hummer i. Till den serveras pop-corn som tilltugg. Majs i alla former ar ocksa valdigt vanligt i Sydamerika. Empanadas ar et majsbrod som man garna bjuder pa med eller utan fyllning.
 
I Peru finns aven en speciell lask som heter Inca-cola. Den smakar som barndommens Haiwa (for er som minns den lasken). Nar "ungdomarna ska festa" blandar man ol och Inca-Cola (50/50).
Genrellt ar maten i Peru valdigt god. Gott om lokalt producerad ol. Svarigheten att hitta ett gott vin gor att man valjer en Pisco-sour istallet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0