Dag 29-30 - Ica

Tar nattbussen till Ica. Valjer ett tryggt bussbolag - Crus del Sur. Trodde att vi lamnat bergen for lange sedan, men vaknar mitt i natten med rejalt lock for oronen. Serpentinvagar som bara gar utfor. Under morgontimmarna passerar vi Nasca och nar till slut var anhalt Ica. Tar en "forbrukad" taxi till hotellet (chaufforen far inte sluta gasa for da lagger bilen av). Hotellet vi valt har en pool, men forutom det haller det har hotellet samre standrad an de hotell vi bott pa tidigare. Trots att alla varit tre-stjarniga. Vandrar i stadens:s centrum. Tar del av lokalmarknaden (som inte kan mata sig med Cusco). Det ar "alla hjartans dag" idag precis som i Sverige.
 
Ica ar en stad som ligger i mellersta delen av Peru, nara floden Icas dalgang. Staden har 220 000 innevanare och ligger belagen 20 mil soder om huvudstaden Lima
Efter mycket om och men far jag med mig snyggingen till sanddynerna Huacachina i Ica. Gigantiska sanddyner och mitt i det en liten oas speciellt uppbyggd for turister. For den som vill gar det att aka ut en tur ("sandloppa" for 8 personer) ut bland sanddynerna.Njuter av solen vid poolkanten.
 
Aker vidare med buss till Lima. Foljer havsbandet norrut. Raka, plana vagar. I Peru finns det knappt tag utan det ar buss som galler om man vill aka kollektivt. Gissar att det beror pa att Anderna inte ar speciellt lampade for tagtrafik. Lokalbefolkningen tar sig ofta fram till fots, speciellt pa landsbyggden. Peruanerna bar mycket pa ryggen och en valdigt vanlig syn ar kvinnor som bar stora fargglada knyten. Nar manniskor som bor pa landsbyggden ska aka langre strackor satter man familjen pa bilens flak eller tar bussen. I staderna aker man moppe, taxi, buss eller cykeltaxi. Mopedtaxi ar ett valdigt vanligt transportmedel.
 
I alla stader sitter maniskor och tigger. De stora flertalet tiggare ar kvinnor i pensionsaldern. Ibland ser man aven yngre tiggare, men da ar det vuxna som har nagot handikapp. Jag funderar ett tag pa vart de aldre och handikappade finns som inte klarar av att ta sig ut pa gatan?
Hemma i Falun/Sverige har min alskade son lart min 81-ariga mamma att skicka sms. Hon vill ju ocksa kunna folja var annorlunda resa genom Sydamerika. Min kara mamma ar ett levande bevis pa att man lar sa lange man lever. Heja mamma!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0