Maria Gehlin - Falupartiet

Det ar tidigt pa morgonen och vi sitter nere i den lilla hamnen pa Puerto Vilamil. En "lastbil med trabankar" hamtade upp oss pa hotellet. Det ar fortfarande morkt ute. Har minimalt med klader pa oss. Blir anda svettig av varmen och den hoga luftfuktigheten. Varje dag vid tva tidpunkter gar bat transporter fran Isla Isabel in till "huvudon Santa Cruz". Klockan 06.00 och klockan 14.00. Vi plockas upp  av en battatxi som tar oss ut till den storre baten. For detta for vi betala 1 dollar per person (ungefar 6,50 svenska kronor). En tre timmars batfard tar oss tillbaka till verkligheten och det nagot mera civiliserade samhallet.

 

Nere i hamnen pa Santa Cruz har fiskebatarna anlant. Fisken rensas pa plats pa stora bord. En vattenslang sakertsaller hygienen (undra vad miljoforvaltningen skulle tycka om de sag det har?). Privatpersoner kommer ner och handlar fisk direkt pa plats. Fisk transporteras till restauranger och affarer. Forutom oss turister har de som rensar fisken en annan mycket hanford publik. Ett 15-tal Pelikaner, 2 Sjolejon och en Leguan star ivrigt vantandes pa forsta parkett. Fullt medvetna om att aven dagens fangst kommer att innebara fiskrester som manniskan inte ar intresserad av. Lattfangat byte! Pa kvallen forvandlas fiskdisken till en fullsatt fiskerestaurang. Trummor dunkade i natten.

 

Stoppar i snyggingen Pasta Alfredo och en Coca-Cola pa en restaurang vi vet har bra mat. Tar in pa samma Bed & Breakfast som bodde pa var forsta natt pa Galapagos.

Spenderar var sista dag pa Isla Isabel. Lamnat vara fa kladesplagg for tvattning pa hotellet. Sager adjo till nyfunna vanner. Valkomnar dom till Falun/Sverige om och nar de far vagarna forbi. Pa kvallen ater jag tre-ratters middag pa hotellet som Juan har tillagat. Tonfisk stod pa menyn :-O. Till forratt fick vi en mustig potatissoppa. Till efterratt en farsk fruktsallad. Har lyckats hitta en kock pa on som ar valdigt duktig att laga mat (Juan). Till middagssallskap har jag Lienke. For snyggingen ligger pa rummet och ar-inte-disponibel-for-mat-for-tillfallet om man sager sa.

 

Tanker pa guidernas engagemang och uppmaningar till mannskligheten. " Manniskan maste minska sin konsumtion och hitta en balans i sitt sokande efter valfard. Ta med er de tre positionerna: Produce (och konsumera), Reuse and Recycle. Har pa Galapagos gillar vi manniskor, men inte folkmassor".

 

Har haft formanen att spendera 2 veckor tillsammans med min karlek pa denna sagolika o. En lite del av mitt hjarta kommer nog att vara kvar har. Vi kanske syns igen Isla Isabel.

 

Nu mot Peru!

Att leva och bo pa Isla Isabel har nog bade sina for- och nackdelar jamfort med Falun. Manga bostader ar halvfardiga. Bestar av murade vaggar och ett plattak. Alla fonster ar tackta av gardiner for att halla solen ute och bevara den svalka som ar mojlig nar man inte har air-condition. Bakgardarna ar valdigt skrapiga, nagot som forvanar oss med tanke pa att man pratar sa mycket om atervinning har pa Galapagos. Kvinnorna diskar for hand utomhus. Mitt i byn finns flera offentliga diskhoar dar man samlas, speciellt efter frukost-disken.

 

Over 50% av arbetstillfallena finns inom tursitbranschen. Fisket ar en annan viktig del av naringslivet. Som ungdom (25-30 ar) tjanar du cirka 600-1000 dollar/manad (ungefar 4000-7000 svenska kronor/manad). Delade turer ar ett icke ifragasatt faktum. Man har 2-3 veckors semester. Forutom nagon enstaka rostig buss sa finns ingen kollektivtrafik. Du transporteras obaltad i personbilar eller sittandes pa flaket pa sma mini-lastbilar. Pa flaket finns trabankar att sitta pa  for 8-9 personer. Det ar ingen ovanlig syn att en mamma, en pappa och tva barn transporterar sig pa en moppe/MC - samtidigt. Jamfort med Sverige ar trafiksakerheten har valdigt undermalig. A andra sidan finns det ingen som kontrollerar det heller.

 

Pa on har vi sett en forskola, en grundskola och ett gymnasium. Skolbarnen bar skolunifom. Dagligen under dygnets varmaste timmar (ca.kl.13-15) tar manniskorna siesta. Nar solen sedan borjar sanka sig i horisonten vaknar manniskorna till liv igen. Butikerna oppnar. Man traffas pa puben. Barnen kommer ut och leker pa stranden. Kastar sig i den grona oceanen.

Under vara veckor har pa on har vi vare sig sett uteliggare eller drogpaverkade personer (avser aven alkohol). Det ar aven svart att se nagra stora skilnader pa manniskors boendestandard dvs om du ar fattig eller rik.

 

Om du som utlanning vill bosatta dig har har du tva alternativ. Skaffa dig ett jobb eller gift dig med en o-bo. Jag tror det ar avsevart mycket lattare om o-bon ar en man. Det gar aven bra att betala for aktenskapet. Men du far da finna dig i att leva med din "nya partner" i 10 ar. For i och med att befolkningen pa on ar liten sa blir det latt att kontrollera eventuella skenaktenskap.

 

Pa nagot satt kanns det som om befolkningen pa Isla Isabel lever ett mycket lugnt och harmonsikt liv. Man anvander inte mer av jordens resurser an man behover.

Sedan den 19/1 har vi pa olika satt varit i kontakt med American Airlines (AA) for att losa "mysteriet med den forsvunna packningen". Servicen fran deras sida har varit usel och dom skulle definitivt behova gora en interkontroll kring tillgangligheten nar kunden befinner sig utanfor flygplanet. Vi har skickat meddelande till deras hemsida dar responsen blev ett autosvar. Lienke fran hotellet har ringt per telefon, men inge svarar. Kusinen har varit i kontakt med med AA via facebook men fatt svaret att det inte ar hans problem. Till sist ruttnar vi ur och kontaktar sjalva AA via facebook (ar det inte vart problem heller?).

Efter flera konversationer konstaterar vi att AA inte har tillrackligt med resurser for att efter 2 veckor fa fram varan packning. Dom kan inte ens "se vart packningen ar" (skulle behova hjalp av Carl Strom och Svenskt Naringsliv).

 

Byter tillbaka till vart "gamla hotell" igen. Ber spansktalande Lienke i ett sista uppgivet forsok ringa flygplatsen i Guayquil/Ecuador. :-( Och dom svarar. :-) Var packning finns pa flyplatsen och vantar pa oss. Vi far hamta upp den om tre dagar. :-D

 

Senare samma dag moter vi en alert 75-arig dam nar vi ar pa vag fran stranden. Hon stannar oss och borjar prata. Konstaterar glatt att vi fortfarande ar kvar pa on. Kvinnan heter Dorothy och bor i Vancouver/Canada. Det ar hennes 4:e besok pa on det senaste aret. Hon arbetar med ett projekt om livet under vattenytan. Bekymrat berattar hon att harddisken pa datorn borjar bli full. Hon har bett om teknisk support av maken hemma i Canada. Kommande dag ska hon ut och snorkla och filma under vattnet med Roberto igen. Dvs. samma kapten som vi snorklade med dagen innan.

- Kul att ser er, sager hon glatt innan hon rattar till strahatten och gar vidare. Jag och snyggingen tittar roat pa varandra. Ingen av oss kunde minnas att vi traffat henne tidigare.

Hela den dagen tillbringar vi pa stranden i skuggan under en palm. En fullastad bil aker forbi. Ett "sjolejon" ropar genom den nedvevade rutan. En hand vinkar glatt till oss. Det var guiden fran garddagens snorkeltur.

 

Mina politiska vanner i Falun tycker ibland att jag ar litre grinig. DT:s reporter Anders Norin tycker ibland att jag har en tendens att prata for mycket. Faluns forra skolchef, Lena Stoltz (som ar en mycket klok kvinna :-) kallar egenskaperna for Pippi-Power. Efter 2 veckor pa en "isolerad o", utan spanska spraket och dar alla vara tillhorigheter ryms i en 30 liters ryggsack sa ar jag valdigt glad och tacksam for dessa egenskaper.

MER PIPPI-POWER AT FOLKET!

Idag har vi snorklat. Da menar jag inte bara snorklat, utan snorklingarnas Rolls Royce. En liten speedboat tog oss over oceanen i en timmes tid. Baten for som en vante over vagorna (jag tankte skriva snorloska men angrade mig). Det var jag, snyggingen, en kille fran Canada, ett par fran Argentina, en kille fran Ecuador, en tjej fran Belgien och tre guider. De ovriga turisterna var 25-30 ar. Man kan saga att vi nastan var aldst (forutom delar av besattningen). Val pa plats fick vi lana cyklop och simfotter, val utprovade innan farden. Fran batkanten gled vi ner i det ljumma vattnet. De vana dykarna lutade sig bara bakat for att komma ner i havet.

Under en timmes tid flot vi runt pa vattenytan och upplevde djurlivet i ett jattelikt akvarium. Hundratals fargglada fiskar i varierande storlek tittade nyfiket pa oss fran alla hall och kanter. Det enda som hordes var dina egna andetag genom snorkeln och plasket fran simfotterna. Ibland vinkade och ropade kaptenen at oss - A turtel, a shark (snalla), a lobster! Kaptenen verkade vara en en mycket skicklig dykare. Han fick mig att dyka genom lava-tunnlar och ner under stora klippblock for att kunna titta pa hajar. (Jag tycker det ar lite obehagligt att bli "instangd" och sjalv inte ha kontroll over situationen. Kanske darfor jag inte ar sa fortjust i att flyga).

Samma kapten fick med sig snyggingen ner pa 3 meters djup for att titta pa sjohastar.

I detta sago-landskap som bestod av havets sandbotten, lava stenar, korallrev, sjogras och tang njot vi av oceanens marina liv. Djupet varierade mellan 0,5-5 meter. For den som ville var det mojligt att snorkla med flytvast.

 

Dagens tips: Om du aldrig har snorklat forut - Gor det!

Varje dag ar ganska lika den andra men anda sa olika. Alltid farsk frukt till frukost och ofta tonfisk till middag. Sitter i skuggan av palmerna och kanner hur det brisar skont fran havet. Underbart varmt havsbad aven for en badkruka. Dricker litervis med vatten dagligen. Har hunnit avslutat en tegelstensroman och kommit en bra bit in den andra boken. Har verkligen slappt allt vad vanlig vardag heter.

 

Tar oss en promenad ner till den lilla hamnen ca 1 km fran centrum. Traskar ut pa en lang brygga och kliver nastan pa alla leguaner som ligger dar och solar sig. Den langa gangbryggan hakar vid en storre brygga som har ett tak som skydd for solen och bankar att vila sig pa. Problemet ar bara att halva bryggan och bankarna ar upptagna av en mass sjolejon som tar sin siesta. Aven nagon bat har dom ockuperat. For oss turister ar det en otrolig kansla att ga bara en halvmeter fran dessa djur utan att de ens bryr sig. For lokalberolkninge utgor sjolejon ett problem. Ungefar som vara fiskmasar och rattor nar det blir for manga.

 

En stor Rocka simmar fram och tillbaka under bryggan. Plotsligt dyker en liten mini-pingvin upp i vattnet. Den far runt som en lite propeller. Mini-pingvinen pockar retsamt pa en Pelikans uppmarksamhet genom att snuva den pa maten. Ibland harsknar Pelikanen till, men det triggar bara mini-pingvinen att fortsatta retas och leka. Paminner mig om mina broder nar vi var sma dar lillebror ar den retsamma mini-pingvinen och min tvillingbror den lugna (men inte helt opaverkbara) Pelikanen.

Och vet ni vad? Palmer prasslar i vinden!

Pa Isla Isabel ar byborna valdigt gastvanliga. Halsar pa gatan - Hola! - och anvander kroppspraket i stadens affarer. Allt for att vi ska kanna oss valkomna. Ibland kommer nagon fram till oss tex. pa internetcafet och borjar prata. Ofta ar det killar som tycker det ar roligt att anvanda engelska spraket.

Hotellets personal har rakat dubbelboka vart rum och fragade oss om det var ok att byta hotell nagra natter. Detta mot en mindre kompensation/utflykt. For oss spelar det ingen roll vart vi bor och jamfort med oborna har vi anda en hog standard oavsett hotell. Sa har i efterhand visade det sig dessutom att bytet av hotell hade flera fordelar.

 

Val pa det nya hotellet moter vi en kvinna som ar i var alder (och i min storlek skulle det visa sig). Hon arbetar pa hotellet och har bott pa on i 11 ar. Hon heter Caroline och kommer ursprungligen fran Manchester/England. Inom en halvtimme har hon lanat ut ett par shorts och en bikinioverdel till mig sa att jag slipper bada i underklader. Tyvarr har hon inget for man. Kansla av att fa pa sig ett par shorts (nu nar benen borjar bli bruna) istallet for byxor var nastan obetalbar.

Val nere pa garden igen moter vi Sofia. Vi vet att hon ar guide for ett svenskkt resebolag, da vi har mott henne forut. Idag far vi mojliget att prata lite mera med henne: Plotsligt blir varlden otroligt liten! Hon berattar att vi ar de forsta masar hon traffat pa on under sin snart ettariga vistelse har. Vi far en hel del tips om utflykter och vart vi kan fa ut kontanter nar bankomaterna inte funkar (dar det finns nagra). Sofia berattar att hon bor i Uppsala, men ar uppvuxen i Falun. Har gatt i grundskolan pa Halsinggarden.. Hon ar 21 ar och jamnarig med var yngsta dotter, Mika.

 

Alltsa vi svenska ma forfasa oss over utlanningar som kommer till Sverige och dar valjer att bosatta sig i samma bostadsomrade. Vi gnaller over att de vagrar integrera sig i svenska samhallet. Men nar spraket brister, kulturen ar annorlunda och du ar mer eller mindre beroende av andra manniskor da spelar det ingen roll hur snalla "urbefolkningen" ar.. For har stod snyggingen och jag och pratade lange med med en svensk tjej gammal nog att vara var dotter och en jamnarig kvinna fran Storbritanien. Det vi hade gemensamt? Spaket och Europa!

Varldens sprak ar vare sig engelska eller spanska. Varldens sprak ar teckensprak.

 

Pa kvallen ater vi en en smaskig fet pizza (fran Italien :-D

Badar flera ganger varje dag i ett varmt, kristallklart och gront vatten. Ofta badar sjolejon. leguaner och pelikaner bara nagra meter fran oss. Solen ar otroligt varm och vi branner oss fast vi solar i skuggan, har solskyddsfaktor 50 och ofta ar kladd fran topp till ta. Gissar att det ar 30 grader i skuggan och 25 grader i vattnet.

Jag och snyggingen ar inte sa imponerade av landets matkost an sa lange. Lite oro i lilla magen och med begransat antal dollar sa bestammer vi oss for att leva lite lag-budget-liv. Kreditkort av alla de slag fungerar inte har.  Funderar pa hur per Moberg eller elaka kocken skulle vardera ons restauranger.

Pa kvallen ater vi trots allt en god treratters middag serverad av en ung kille pa vart hotell. Den kycklingen var det godaste jag atit hitintills under den har resan.

 

Om en manad ar det val i Eucador. Affischer pryder den lilla staden och varje kvall snurrar en bil runt, runt och spelar samma melodi som jag gissar gar ut pa att rosta pa ratt parti for Isla Islabels utveckling och medborgarnas basta. Under fredag kvallen staller ett annat parti till en riktig "stadsfest" pa on liknande Falukalaset. (Hm. kanske ett vinnande koncept :-)

Varannan dag kommer ett efterlangtat regn. Sa fort "sandvagen" torkat upp sa kommer vaghyveln fram for att rata ut alla potthal. For har existerar knappt asfalt. Gissar att vaghyveln ar motsvarigheten till snosvangen hemma i Falun. En kvall nar vi var ute och gick motte vi en cyklist. Ar val inte nagot konstigt med det tanker ni. Kanske inte. Men den har mannen hade en stege fastspand pa pakethallaren. Stegen strackte sig fran trottoarkant till trottoarkant och upptog hela vagens yta. Av mannens leende sa utgjorde stegens langd tydligen inget hinder.

 

Under dag 9 gor vi en utflykt till en av varldens fortfarande aktiva vulkaner. Vandrade till fots i 5-6 timmar. Till sallskap hade vi en lokalguide, 4 Goteborgare och ett ungt par fran Quito/Ecuador. En mycket annorlunda och fysiskt kravande upplevelse. Var skont att fa anvanda kroppen igen. Tonfisk-sandwischen smakade underbart dar uppe pa toppen. Tank anda vad jordens krafter ar starka!

I Sverige ar vi duktiga pa att atervinna, ateranvanda och bevara tycker jag. Sydamerika verkar ha samma uppfattning.Det som Sydamerika har att tillagga ar varldens sjal. For enligt dom maste vi helga Patchamama (Moder Jord) och Inti (Fader Sol) och se till att inte forbruka mer an vad vi behover.

Pa on Isabela Island finns cirka 2500 bofasta och dar finns bara en stad/by - Puerto Vilamil. Varje o pa Galapagos har sitt unika ekosystem. Sa aven Isla Isabel. De forsta manniskorna som bosatte sig pa on levde av jakt, fiske och odling. Tyvarr sa introducerade aven manniskorna djur och vaxter som inte fanns har naturligt. Detta var fran borjan en oskyldig overlevnadsstrategi som visat sig fa odesdigra konsekvenser for oarnas fortsatta existens da det rubbar hela detta unika ekosysystem. Eucadors regering baeslutade darfor ar 1959 att 95% av Galapagosoarna skulle fridlysas och utsag alla oar till Nationalparker. Ett beslut som paverkat/paverkar hela varlden. Nu ar alla djur och vaxter fridlysta, vilket tyvarr inte alltid accepteras av lokalbefolkningen och turister. Som turist kan du kasta ivag en appelskrutt utan att tanka dig for. Som lokalbefolkning blir du fortvivlad nar ornarna ater upp dina kycklingar (ditt levebrod) vilket uppmanar till tjuvjakt. (Blir lite vargdebatt over det hela).

 

Pa on finns annu en aktiv vulkan, Sierra Negra. Den har varldens andra storsta krater. Kraterns storlek mater ungefar 6-7 engelska mil i diameter. I stort sett bestar ons hela norra del av lava. Nar det ar utbrott i vulkanen rinner lavan alltid norrut och paverkar darfor aldrig odlingslandskapet pa ons sodra sida. Den sista gangen vulkanen Sierra Negra hade utbrott var ar 2005.Omkring ar 1946 var den har on en koloni for straffarbete. Fangarna aktiverades genom att bara lava-stenar till en hog mur - "Wall of Tears".

Galapagosoarna ar oar dar det kanns som om evolutionen statt stilla i artusenden. Ett besok har ar som att befinna sig i ett levande museum. Kanns nastan lite overkligt. For Galapagosoarna ar hem at djurarter som knappast existerar naturligt i andra delar av varlden. Dessutom lever de fridlysta och fredade pa dessa vulkanoar. Ar en jattelik Nationalpark. I det marina livet har tex. 2900 olika arter registrerats kring dessa oar. Har delar manniskor vardagen med blafotade, rodfotade och maskerade boobies (avser faglar), flamingos, albatrosser, sma pingviner och andra fagelarter. Leguaner, krabbor och pelikaner moter du dagligen pa stranden. Det ar inte ovanligt med sjolejon, delfiner, salar, skolpaddor och en massa fargglada fiskar. Nar vi ska snorkla kommer vi troligtvis att mota fredliga hajar.

 

Det finns 13 storre oar och ett antal mindre oar. Alla ar byggda av lava. Nagra av de mindre oarna har fortfarande aktiva vulkaner. For att staten ska fa battre kontroll pa besokarna och sakerstalla att nationalparken bevaras i sitt unika ursprung vad avser flora och fauna sa tas flera taxor ut under resan (10, 100 och 5 $). Dessutom far varje besokare ett kontrollkort som ska visas upp nar man lamnar oarna. Sjalvklart far ingen ta in (eller ut) frukt, gronsaker, froer eller levande djur. Det ar aven harda restrektioner kring att man inte far elda, bara roka pa avsedda platser, inte kasta skrap, ej ta kort med blixt (for att inte stora djurlivet), inte ga narmare djuren an 2 meter, inte plocka snackor, koraller och vaxter. Att mata djuren ar strangeligen forbjudet. Allt for att mannskligheten aven i fortsattningen ska ha mojlighet att uppleva "Det forlorade paradiset".

Istallet for att som vanligt vakna av vackarklockan sa vacks vi av ljuset mellan gardinerna och en fantasktisk konsert. Faglarna sjunger och snattrar i mun pa varandra. Kanns som om dom har en tavling i vem som kan sjunga ljudligast och starkast utan att forstora forestallningen. Mitt alltihop forsoker en tupp overrosta alltihopa med sitt galande. Far mig att tanka pa Kommunfullmaktige hemma i Falun :-).

Konstaterar att bade jag och snyggingen fatt en rejal, rod bondbranna trots att himlen i stort sett varit molnig hela tiden och vi definitivt inte anstangt oss for att fa denna solbranna.

 

Under dorren ligger en lapp halvt inskjuten. "Breakfast at 7- 8.30". Lappen kommer fran Lienke som arbetar i receptionen. Linka var den som tog emot oss nar vi anlande till hotellet igar. Hon verkar dessutom vara en av de fa som pratar bra engelska pa hela hotellet, ja till och med pa hela on. Gissa om vi ar glada for det. Lienke ar en 27 arig tjej fran Nederlanderna. Hon flyttade hit och gifte sig for ett ar sedan med en infodd kille fran Isla Isabel. Hennes man arbetar som guide pa on. Med tanker pa vart vi befinner oss sa kanns Nederlanderna som ett grannland. Jag tror Linka kanner detsamma.

 

Efter frukosten ger vi oss ivag for att leta efter ett ombyte klader och en stromadapter/koppling for att kunna fa strom till mobilerna och kameran. Vi har redan tva adapter med oss. Problemet ar att de ligger i huvudbagaget. Sa vi behover en tredje. De senaste dagarna har vi bara satt pa mobilernba som snabbast for att vara sakra pa att ha strom ifall vi skulle behova ringa nagot samtal.

Var inte sa latt att finna vare sig det ena eller andra. On har cirka 10 livsmedelsaffarer av varierande storlek och ingen av dom ar precis nagon supermarket. Notan raknas snabbt ihop med minraknare och pengarna laggs ner i en tralada under skrivbordet. Forutom det finns ett cirka 5 sma butiker som kombinerar billiga presenter och souvenirer. Vi hittar till sist det vi soker aven fast utbudet knappast kan uppfattas som de basta.

 

Antligen avtar kampen och vi kan borja slappna av nu nar vi har det nodvandigaste. Bra boende, egen dusch, egen toalett, toalettpapper, handdukar, klader pa kroppen, ytterligare ett ombyte underklader, dollar till mat och strom till mobiler/kameror. Resten av dagen spenderar vi nastan ensamma vid havet under skuggan av en palm. Laser en god bok och slummrar till havets brus. Skriver ett SMS till vara barn och mammor. - Nu ar vi antligen pa det forlorade paradiset. Har det underbart!

Dagens tips: Packa stromadaptern, nessesaren och ett ombyte underklader i handbagaget.

 

Efter en natt i ett mycket schysst B&B serverades vi frukost pa gardens uteplats. Bla fick vi en frasch fruktsallad med melon, banan och ananas. Frukten ar pa nagot vis mycket sotare och godare har.

Efter att vi checkat ut planerar vi for att hamta ut lite mera dollar och sedan styra kosan mot Isla Isabel. Pa Isla Isabel finns inga bankomater och det ar mycket svart att betala med kort. mojligen gar det pa nagot enstaka hotell. Dar ar det kontanter som galler. Val vid bankomaten forstod vi att den inte accepterade vara kort. Tog en svang in pa den narliggander banken som aven dom konstaterar att "var bank inte accepterade nagra uttag" (?).

Vad skulle vi gora nu da? Inga ryggsackar och kort om kontanter.. Det vi hade var kladerna pa kroppen, ett varsitt pass, vardelosa plastkort, bokat boende pa en annan o och en flygbiljett som gick tillbaka till fastlandet om 13 dagar. Strommen pa telefonerna borjade ta slut och vara stromomvandlare/adapter lag i huvudbabaget.

 

Lunchen bestod av vatten och brod (naja en lite ol oxa) med efterfoljande toalett besok pa en offentlig inrattning. Toaletten bemannades av en kvinna som bad om 10 cent (ungefar 65 ore). For det fick man tillgang till en toalett och 8 papperark till stadningen. Money talks!

Kandes anda ganska tryggt att "min kusin fran landet" (Leksand) befann sig i Eucador och forhoppningsvis var beredd att komma over och losa ut oss for nagra dollar

 

 

Aterigen ingen som kunde prata med oss. Med erfarenhet fran tidigare resor sa har vi tagit med oss en liten anteckningsbok fran Sverige. I den har vi tecknat ner nodvandiga telefonnummer, kopia pa passen, forskaringsnummer osv. Efter tre telefonsamtal med Swedbank (reklam, reklam, reklam), lite pippi-power och tre timmar senare hade vi lost problemet. Detta genom att en storre matvaruaffar (Supermarket) accepterade vara kort. Men raddningen blev kreditkortet som banken faktiskt accepterade efter minituosa kontroller.

En batfard (speedboat for 16 personer) tog oss under 3 timmar over Pacific Ocean till vart forsta etappmal Isla Isabel - "Det forlorade paradiset".

 

Dagens tips:

Varje resenar bor ha ett bankomatkort, ett kreditkort och kontanter med sig pa resan.

Se till att ha ett dygnet runt telefon nummer till din trevliga bank hemma i Sverige. Tack Swedbank!

 

 

 

 

Dalig somn inatt. Duschen var obetalbar. Serverades en kunlig frukost av Ismail och Jonatan. For forsta gangen i mitt liv stod det popcorn pa frukostbordet. Mycket frukt och inte minst lokala ratter fran Ecuador. En trevlig ung portier fragade nyfiket vart vi kom ifran och hur det var att leva i Sverige. Han tyckte vi hade fantastiak bra fotutsattningar da alla som arbetar har ratt till minst 25 dagars semester. Vi uppfattade att han bara hade tre dagars semester per ar. (Ska ta reda pa om den siffran verkligen stammer).

Snabb transport till flygplatsen. Nasta Galapagos/Baltra Island! Nar vi val landat pa Galapagos transporterades vi med en buss pa en slingrig, smal grusvag. Nere vid den lilla hamnen fick vi aka battaxi med plats for max 40 personer. Resan kostade 5 :- per person. Pa en boj lag ett sjolejon och tittade nyfiket pa oss. Ett annorlunda valkomnande om man jamfor med igar kvall da vi anlande till flygplatsen/hotellet. Ytterligare 4 mil tuffade vi med en trott buss. Trodde knappt dn skulle orka upp for backarna. Den har bussen kostade 10 :- per person. Mycket torra vulkanlandskap gick over i frodig gronska.

 

Val i Porto Ayero hittade vi inte vart hotell.Var val OK, men hur skulle vi nu fa tillbaka varan packning? Det var ju det har hotellet vi bett dom skicka var "forlorade packning" till. Det var dessutom valdigt svart att finna  nagon som ville prata med oss. Var obonhorligt spanska som var alternativet. Till sist traffade vi en trevlig man som arbetade vid kustbevakningen. Han sokte bland sina

Voila! Luktar som nyponros igen :-D

Ecuador ar ett av Amerikas smalaste lander och ligger pa Sydamerikas vastkust. Landet delas mittitu av ekvatorn vilket ar upphovet till namnet Ecuador. Det finns fyra regioner Amazonas regnskog, Anderna (hoglandet), kusten och Galapagosoarna.

Ecuadors yta uppgar till 271 000 m2 och det bor 14 miljoner manniskor i landet med olika etnisitet och ursprung. Det finns aven ett 16-tal olika folkslag som utgor landets "ursprungsbefolkning" och vilka fortfarande an idag lever efter gamla traditioner,seder och bruk. The "Achuar people", som vi ska besoka i slutet av var resa ar en av dessa folkslag. Befolkningen talar i huvudsak spanska, men du kan hora 16 olika sprak inom landets granser. Det nast storsta spraket ar Quichua. Det stora flertalet (95%) ar katoliker.

En stor del av Ecuadors intakter utgors av dess rika natur och kulturliv. Amerikanska dollar ar den vanligaste valutan, men det finns aven lokala mynt vars varde motsvarar US-dollar.

Landets klimat varierar fran tropiskt regn till snokladda bergsmassiv i Anderna. I Ecuadors hogland kan vadret vara valdigt oberakneligt. En skrona sager att du kan uppleva de fyra arstiderna under en och samma dag.

 

 

Uppe med tuppen for att hinna med planet. Skont att bara kliva utanfor dorren och vips vara vid incheckningen. Framfor oss vantar 17 timmar effektiv flygtid och ytterligare nagra timmar for att na Guayaquil/Ecuador. Tank att flera stalfaglar tar oss over Atlanten. Jag och snyggingen har idag forfasat oss over hur man grupperar (och darmed varderar) manniskor. Pa den forsta resan finns ett 15-tal personer i 1.a klass/buisness klass. Av dessa 15 personer utgjordes 10% av kvinnor. Huvudena stack upp som halvmanar bakom "fatoljerna med gott om plats". Vi som "satt i svansen" fick del av forestallningen till att borja med. Flygvardinnan serverade dessa kunder vatservetter med pincett. Detta hande alldelens innan den "bla ridan" drogs ihop. Ridan som delade oss fran dom. Tio minuter innan landning gick ridan upp igen, men da var forestallningen over.

Pa liknande satt var det nar vi skulle kliva pa planet til Miami (Jumbo-Jet). Forst fick First-Class kliva ombord. Sedan buisnessclass, prioriterade, grupp 1, grupp 2, grupp 3 och till sist vi i grupp 4. En irriterad kvinna (paminde om kommandoran i Emil) som arbetade pa flygplatsen ropade ideligen i hogtalarna: Vi tar det i ordning...bla...bla..bla.... Nar nagon inte forstod uttryckte hon irriterat: - Forstor ni inte vad jag sager?

Pa Miamis flygplats var det rorigt minsann. Ingen viste vart man skulle for att kunna ta sig vidare till nasta destination. Rigorosa sakerhetskontroller som verkligen tog tid gjorde att flera passagerare missade sina anslutningsplan. Jag och Peter hade tur for vi hade tre timmar pa oss att byta plan. Nar vi val anlande till Guayanquil/Ecuador sa informerades vi om att var packning kommit pa avvagar. Vi fick lofte om att de skulle transporteras till oss i Galagagos till vart komande boende.

 

Nar vi klev ut fran flygplatsen i Guayanquil mottes vi av tva personer fran det hotell dar vi skulle overnatta. Vi fick skjuts, dorrar oppnades stangdes och det var manga som ville tillfredsstalla var vilja. Plotsligt var det vi som var Prioriterade Vip-gaster.

 

Notera att ni far lasa all text utan svenska vokaler.

Blir skjutsad ner till tàgstationen av bror och en son. Redan i bilen konstaterar jag att jag glomt mina glasogon, stodstrumpor och penna. Spelar ingenroll tycker karleken, du ser ju anda allt genom en kameralins. Val pa Arlanda checkar vi in pa ett svindyrt hotell (2000:-/natt), kakar god pasta me skaldjurssas pa Alfredos. Sover gott och ater efter natten en valdigt god frukost med allt man kan begara. Speciellt som det andra alternativet var att bli skjutsad av en annan magsjuk son. Han var sakert i behov av vila.

Det finns alltid fördelar i livet och på något sätt har var sak sin tid. Barndom, skolbarn, tonåring, småbarnsförälder, skolbarnsförälder, tonårsförälder, medelåldern, mor/far förälder, pensionär, superveteran, osv. Man blir mätt på det ena och ger sig in i nästa fas av livet. Själv har jag kommit till medelåldern. En tid då man har tillräckligt med erfarenhet, vuxna självgående barn och förhoppningsvis en ekonomi som möjliggör drömmarna. Snyggingen (min man) och jag är på väg in i ett häftigt äventyr! Huset är bemannat, blommorna vattnade och djuren utfodrade. För under flera år har vi pratat om att göra en annorlunda resa. Vi har sparat pengar, semesterdagar och komptid. Nu åker vi! 

 

Målet var diffust fram till juni 2013. Plötsligt satt vi på altanen och bokade reguljära flyg över hela Sydamerika. En annorlunda upplevelse som få tagit del av. Ryggsäckarna är preperade och av packningen att döma ser det ut som om vi ska på fjällsemester. Vi har bokat en del boende, är fulldos vaccinerade och har planen klar. Försöker hitta känslan av att vara gäst hos Indianerna

I mitten på januari åker vi till Galapagos under 2 veckor. Exotiska öar med annorlunda djurliv, fåglar, sköldpaddor, snorkling, sol och bad. Vi planerar för mycket vila och tid till att läsa en god bok.

Nästkommande två veckor befinner vi oss i Peru. Jag och Snyggingen kommer med hjälp av kollektivtrafiken att ta oss runt landets södra delar. Troligtvis en tripp över till Bolivia. Matchu Pitchu (Inka leden) är ett självklart besöksmål. Hoppas på annorlunda kulturupplevelser och god mat.

De sista veckorna spenderar vi tillsammans med min kusin i Amazonas djungel på en plats med en biologisk mångfald som är bland den mäktigaste i världen. Vi kommer att under 10 dygn bo i hyddor och tält hos en ursprungsbefolkning som kallar sig Achuar.

Följ vår resa på bloggen. 

 

 

 

  

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ecuador 

Att utjämna löneskillnader i samhället mellan kvinnor och män uppfattas ofta som ett  feministiskt inlägg kring jämställdhet. Men problemet är mycket större än så. För det handlar om att säkerställa framtidens välfärd då vi vet att allt färre ska försörja allt fler. Utmaningen ligger i att få befintliga skattemedel att räcka till. Dessutom att få tillräckligt med människor att vilja utbilda sig och arbeta inom offentlig sektor. Om några år behövs 60% av Sveriges totala arbetskraft inom vård- och omsorg. Motsvarande inom industrin är 50%. Bara för dessa två verksamheter saknas alltså arbetskraft motsvarande 10%. Dessutom ska någon utföra alla andra arbetsuppgifter som ett fungerande samhälle kräver.

 

Jag arbetar sedan många år tillbaka som sjuksköterska och jag ser redan nu en stor andel sjuksköterskor som sedan en tid tillbaka flyttar runt mellan olika kliniker och arbetsgivare. Den arbetsgivare som erbjuder bästa arbets- och lönevillkor får del av kompetensen. Det finns utlysta sjukskötersketjänster som inte har en enda sökande. Även hos undersköterskorna börjar man se samma rörelsemönster. Vid personalbrist riskerar de som väljer att vara kvar att bli utbeordrade utan att få någon extra ekonomisk ersättning. Kanske inte så konstigt att vårdpersonal slutat svara i telefon på sin fritid.

 

Sverige kan klara utmaningen genom att rekrytera människor från andra länder. Problemet är bara att åtminstone Europa står inför samma utmaning. En annan lösning är att få fler människor att vilja utbilda sig inom vård- och omsorgsyrket. Problemet är bara att det är för få unga människor som väljer att utbilda sig till ett lågstatusyrke. Speciellt som samhällets övriga yrken kan erbjuda både bättre lön- och arbetsvillkor.  Det finns knappast någon som ser fram emot att jobba på julafton!

Sveriges politiker måste snarast agera och ta fram en kompetensförsörjningsplan där man visar hur man avser att klara framtidens välfärd. Det kommer att innebära ökade kostnader för samhället men det finns inget alternativ. För än så länge finns ingen robot som kan utföra hemtjänst eller operera.

 

Nu vill Falu IK inte längre ha ansvar för Stångtjärnsstugan. En stuga som föreningen byggde på ofri grund år 1948 . Jag förstår helt fullt deras önskan och det faktum att idrottsföreningen inte längre har tillräckligt med ideellt engagemang att lägga ner på driften av Stångtjärnsstugan. Däremot är min bestämda uppfattning att Stångtjärnsstugan därmed skall övergå i kommunal regi och arrenderas ut till annan intressent som kan driva stugan i enlighet med föreningens och Falu Stadsfullmäktiges (kommunens högsta beslutande organ) ändamål sedan 1947.

 

År 1948 så inrättades föreningen ”Falu Idrottsklubbs Sportstuga förening U.P.A”. Föreningens ändamål var att äga och förvalta ”sportstugan belägen vid Stångtjärn”. Genom uthyrning av stugan till medlemmar och utomstående förväntades stugan kunna ombesörja medlemmarnas ekonomiska intresse.

Enligt stadgarna (1948) §15  ”skall förfintliga tillgångar överlämnas till Falu Stads idrottsstyrelse eller annan stadens myndighet med uppgift motsvarande idrottstyrelsen för att av staden disponeras för främjande av idrott och friluftsliv” i det fall föreningen blir upplöst.

 

Grunden till §15 kommer från en motion inlämnat till Kommunfullmäktige 1947. Där hänvisar motionärena till att ”den uppförda sportstugan betjänar ett allmännyttigt ändamål och redan visat sig vara av stort intresse för en hel del av skattebetalarna här i staden”. Stångtjärnsstugan beräknades då ha ett värde på 28 000-30 000 kronor. Däremot blev uppförandet av stugan dyrare än man tänkt sig och några av föreningens medlemmar fick lov att teckna en personlig borgen. En framställan gjordes till Falu Kommun om att bevilja föreningen ett anslag på 3500 kronor. Ett enigt Kommunfullmäktige beviljade 1948-06-22 detta anslag till Sportstugan i Stångtjärn under förutsättning att föreningen avger en skriftlig försäkran att ”i föreningens stadgar föreskriva, att i den händelse föreningen skulle komma att upplösas, dess förfintliga tillgångar skola tillfalla Falu stads idrottstyrelse...... för främjande av idrott och friluftsliv”.

 

Stångtjärnsstugan står på ofri grund, där Falu Kommun är Jordägare. Vad jag vet så tecknades det senaste arrendeavtalet mellan kommunen och Falu IK år 1982. I samband med detta så gick Falu Kommun i borgen för ett lån på 300 000 kronor för att Falu IK skulle kunna bygga om klubbstugan vid Stångtjärn. Återigen säkerställer Falu Kommun att i de fall Falu IK inte skulle klara av sina ekonomiska åtaganden så förbinder sig Falu IK att överlämna stugan till Falu Kommun utan kostnad.

 

Arrendeavtalet avser uppställningsplats för klubbstuga och värmestuga. För detta betalade Falu IK då en arrendeavgift på  675 kronor/år.  Arrendeavtalet gäller from 1982-04-01 och löper tillsvidare med 3 månaders uppsägningstid. I arrendeavtalet står att läsa ”På arrendestället får ej bedrivas verksamhet som strider mot det angivna ändamålet”. Vidare står att läsa: ”Efter arrendetidens utgång skall arrendestället återställas i sitt ursprungliga skick. Kommunen fritager sig från all lösensskyldighet vid arrendetidens utgång”. Enligt §9: ”Fritidsstugan skall hållas öppen för allmänheten i den utsräckning som överenskommes mellan Falu IK och fritidsnämnden i Falun” 

 

Stångtjärnsstugan står alltså på ofri grund där arrendatorn i det här fallet är Falu IK. Falu Kommun äger marken och är i det här fallet Jordägare. Det innebär att Falu Kommun som Jordägare har rätten att välja vilka som ska få arrendera deras mark och för vilket ändamål marken arrenderas. Falu Kommun har också rätt att ta ut en arrendeavgift från arrendatorn. I det fall Jordägaren/Falu Kommun inte är nöjd med arrendatorn/ändamålet så kan Jordägaren ålägga arrendatorn att flytta sitt lösöre. Falu Kommun skulle alltså kunna ålägga Falu IK att flytta Stångtjärnsstugan, i det fall man inte är överens om fortsatt ändamål.

 

Under de senaste åren har Falu IK erhållit i snitt cirka 190 000- 200 000 kronor/år i bidrag från Falu Kommun. Det avser lokalt aktivitesstöd, anläggningsbidrag, förhyrda lokaler, föreningsägd klubbstuga och utmärkt förening. Falu IK får alltså årligen ett bidrag för bara Stångtjärnsstugan på 40 000 kronor. Falu IK betalar idag en arrende avgift på 1 769 kronor /år till Falu Kommun för att få ha Stångtjärnsstugan på kommunens mark.

Utifrån föreningens tidigare ändamål med stugan och Kommunfullmäktiges viljeinriktning  sedan 1948 så är min bestämda uppfattning att Stångtjärnsstugan och området även i fortsättningen skall vara tillgängligt för Faluborna avseende friluftsliv och spontanidrott. 

 

 

 

http://www.dt.se/nyheter/falun/1.6663811-falu-ik-vill-bli-av-med-stangtjarnsstugan 

 

 

Känner mig glad för alla de 16 000 människor som demonstrerade söndagen den 22/12-2013 i Kärrtorp mot nazism, rasism och främlingfientlighet. Tusentals människor deltog oavsett politisk tillhörighet. Enligt rapporter var det en mycket behaglig och lugn manifestation som verkligen markerade att : "Anfaller ni hundra - ja då kommer vi tusental åter".

 

Samtidigt arrangerades demonstrationer på flera håll i landet som ett stöd för händelsen i Kärrtorp. Så även i Falun. Men upplevelsen och budskapet blev inte lika positivt. Tyvärr uppfattdes demonstrationen  i Falun istället som kontraproduktiv av flera deltagare. För i ena ringhörnan stod främligsfientliga rörelser. I den andra ringhörnan stod Ung Vänster. Alla andra förväntades vara betraktare och deras enda uppgift var att döma om någon sparkade eller slogs under bältet.

 

Kanske är många av dessa händelser en ren och skär mognadsfråga. För som en "mogen" god vän och tillika vänsterpartist sa till mig: "Att arbeta antirasistiskt är politik, men får aldrig bli partpolitik. För den dagen riskerar arbetet att förlora sitt syfte och vi kommer aldig att nå målet. Dvs.ett samhälle där alla människor är lika mycket värda och fritt från främlingsfientlighet!

 

 

 

 

 

http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.6638679-star-upp-mot-hatet-alla-kan-gora-nagot-