Dag 11- Europeiska unionen

Pa Isla Isabel ar byborna valdigt gastvanliga. Halsar pa gatan - Hola! - och anvander kroppspraket i stadens affarer. Allt for att vi ska kanna oss valkomna. Ibland kommer nagon fram till oss tex. pa internetcafet och borjar prata. Ofta ar det killar som tycker det ar roligt att anvanda engelska spraket.
Hotellets personal har rakat dubbelboka vart rum och fragade oss om det var ok att byta hotell nagra natter. Detta mot en mindre kompensation/utflykt. For oss spelar det ingen roll vart vi bor och jamfort med oborna har vi anda en hog standard oavsett hotell. Sa har i efterhand visade det sig dessutom att bytet av hotell hade flera fordelar.
 
Val pa det nya hotellet moter vi en kvinna som ar i var alder (och i min storlek skulle det visa sig). Hon arbetar pa hotellet och har bott pa on i 11 ar. Hon heter Caroline och kommer ursprungligen fran Manchester/England. Inom en halvtimme har hon lanat ut ett par shorts och en bikinioverdel till mig sa att jag slipper bada i underklader. Tyvarr har hon inget for man. Kansla av att fa pa sig ett par shorts (nu nar benen borjar bli bruna) istallet for byxor var nastan obetalbar.
Val nere pa garden igen moter vi Sofia. Vi vet att hon ar guide for ett svenskkt resebolag, da vi har mott henne forut. Idag far vi mojliget att prata lite mera med henne: Plotsligt blir varlden otroligt liten! Hon berattar att vi ar de forsta masar hon traffat pa on under sin snart ettariga vistelse har. Vi far en hel del tips om utflykter och vart vi kan fa ut kontanter nar bankomaterna inte funkar (dar det finns nagra). Sofia berattar att hon bor i Uppsala, men ar uppvuxen i Falun. Har gatt i grundskolan pa Halsinggarden.. Hon ar 21 ar och jamnarig med var yngsta dotter, Mika.
 
Alltsa vi svenska ma forfasa oss over utlanningar som kommer till Sverige och dar valjer att bosatta sig i samma bostadsomrade. Vi gnaller over att de vagrar integrera sig i svenska samhallet. Men nar spraket brister, kulturen ar annorlunda och du ar mer eller mindre beroende av andra manniskor da spelar det ingen roll hur snalla "urbefolkningen" ar.. For har stod snyggingen och jag och pratade lange med med en svensk tjej gammal nog att vara var dotter och en jamnarig kvinna fran Storbritanien. Det vi hade gemensamt? Spaket och Europa!
Varldens sprak ar vare sig engelska eller spanska. Varldens sprak ar teckensprak.
 
Pa kvallen ater vi en en smaskig fet pizza (fran Italien :-D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0