Är offentlig sektor till för medborgaren?
Till min proffession är jag sjuksköterska och jobbar på akutmottagningen i Falun. Vissa dagar längtar jag dit mer än vanligt. Dels för att jag trivs med mitt arbete och är stolt över mitt yrkesval. Men ibland också för att vi alltid arbetar med patienten/medborgaren i fokus. Det är något jag allt för ofta kan känna brister i kommunen. Personalen på en akutmottagning har inget annat val. Vi måste ständigt prioriotera vilka arbetsuppgifter som är viktigast. Vid större olyckor och sjukdom, är alla alltid helt införstådda med var och ens uppgift. Alla vet vem som leder arbetet och vad som ska göras. Det är till och med så att vi har bestämda platser kring patienten. En assisterar andningen, en tar blodprover, en ger läkemedel, en för journal osv, trots bristande resurser. Vi har handlingsplaner, checklistor och kvalitetssäkringar för i stort sett allt. Krav på ständig utveckling och fortbildning.
Den kommunala världen, som också är offentlig sektor, förvånar mig ibland. Exempel!
- Personal som frågar mig som politiker vilka arbetsuppgifter man ska prioritera bort fastän man har en chef som leder arbetet.
- Ett städavtal där man protesterar mot att eleverna måste hänga upp sin egen jacka, ställa skorna i skostället och personalen som "tvingas" frosta av sin egen frys.
- Kommunala förvaltningar som i "akutsituationer" svarar - Vi brukar inte arbeta så!
- Politiska beslut som skulle behöva en konkret handlingsplan, där man ändå väljer "den lättaste vägen" - att ta informationen till protokollet.
- Ständigt inrättande av "nya funktioner", men ingen som ifrågasätter om alla "gamla funktioner" behövs (man blir ju obekväm).
Oavsett om vi är politiker eller tjänstemän i offentlig sektor så måste vi ta en rejäl fundering på - Vem är vi till för? En del kommunala politiker och tjänstemän skulle definitivt behöva prao på en akutmottagning. När larmet går är det bara att gilla läget!
