Idag gick luften ur mig!

Jag känner mig ofta som en liten "Duracellkanin". Full av energi, beslutsamhet och drivkraft. Men idag gick luften ur mig. Hela veckan har vi politiker suttit i budgetdialog. Alltså den tiden på året då vi funderar på hur vi ska använda kommunens 2,5 miljarder. Som vanligt slutar veckan med en gedigen önskelista från kommunens förvaltningar, trots att alla vet att vi inte har ett korvöre att fördela. Inför år 2011 slutade önskelistan på bara 65 miljoner kronor (eller en skattehöjning med 65 öre). Alla nya önskemål innebär neddragningar i någon annan del av kommunen. Resonemang där den egna verksamheten/förvaltningen blir viktigare än medborgaren. Syrliga inlägg typ "om inte skolan hade sparat så hade vi aldrig"..................Det är väl ändå ekonomiska prioriteringar hos Kommunfullmäktiges politiker som leder till konsekvensen och inte skolnämndens/skolförvaltningens åtgärder. Väx upp!
En slutsummering som innebar ungefär "om vi väntar ett tag till så hinner vi få fler Falubor (och skattebetalare) eller mera tid så att den nya styrmodellen (styrningen) hinner förankras" blev framtidens melodi. En styrmodell som vi för övrigt har arbetet med i 10 år nu. Det är inget trollspö som kommer att fixa kommunens ekonomi och utveckling! Det är vi politiker som måste våga prioritera även fast det kan upplevas obekvämt!

I förrgår sa tyvärr vår nya ekonomichef upp sig.  En mycket kompetent ekonom som har ett lite annorlunda synsätt än Faluns övriga chefstjänstemän. Personligen hade jag stora förhoppningar på att han skulle öppna ögonen på oss politiker i kommunstyrelsen och hjälpa oss priorotera. För enligt flera beräkningar använder Falun 100 miljoner kronor mer än jämförbara kommuner (och det beror inte på skolan).

Imorse fick jag reda på att Hedemora kommun lyckats rekrytera Faluns skolchef till kommunchef i Hedemora (grattis). Jag och Lena har kamperat ihop nu under två års tid. Kommunfullmäktige har lagt på skolan neddragningar/omställningar på över 100 miljoner kronor  (cirka 10%) de senaste åren. Tillsammans har jag och Lena jämfört oss med andra kommuner, tagit bort verksamheter, ändrat arbetssätt och startat utvecklingsprocesser. Inte alltid till allas belåtenhet, men direkt nödvändigt för att skolan ska klara av att behålla sin höga kvalite trots minskade resurser.

Jag börjar få kalla fötter. Inte för min personliga del, privatlivet eller Falupartiets skull. Däremot för skolan och Faluns skull. Sedan min start på skolkontoret , januari 2007, så har jag stöttats av tre enorma kvinnor. Först Ylva (skolsekreterare) som uppmuntrat, varit solidarisk och utvecklande. Sen Lena (skolchef) som öppnat många dörrar mellan politik och verksamhet (hon är en unik tjänsteman). Till sist Margareta som har full koll på skolans pengar, men ändå ser möjligheter och solidaritet. Alla skolans anställda (2000 anställda) som hela tiden arbetar med barnet/eleven i centrum (yes, yes, yes!)
Jag har försökt bromsa, bromsa, bromsa ytterligare neddragningar inom skolan, med fullt stöd av mitt Faluparti. Tillsammans med skolförvaltningens tjänstemän har vi försökt utveckla skolverksamheten med befintliga resurser. Jag trivs väldigt bra i dialog med Faluns barn/elever.
Jag hoppas att jag och Falupartiet får förnyat förtoende hos Faluborna. För idag har vi erfarenheten, kunskap och hjärta att bedriva bra politik. Så länge jag är gruppledare för Falupartiet så ska skolan prioriteras! 
Dags att ta nya tag! Ska höra om min man vill stötta mig med några nya "Duracellbatterier"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0